Mannuinen

Platsen är en skogsuda som sträcker sig från nordvästra kanten av berget Mannuis till åkern och som ligger cirka 4 km öster om Mynäjokis mynning. I skogsuddens näbb finns en låg kulle, vars sluttningar stiger brant från fälten väster och norr. I öster ansluter sig udden svagt till den stigande åkern, i söder tillbringar den som en klen skogsmark.

I näbben till udden finns en för fästningen imponerande byggnad. Den består av en slätt som sträcker sig 15 m i syd-nordöstlig riktning och 25-35 m i öst-västlig riktning. På norra sidan skyddas den av en valllik, tydligen naturlig ås som dock är formad till en rak linje från insidan. I Vallens östra och västra ände finns större flyttblock.

Slättens västra sida är också rak och vinkelrät mot den förra. Vallformationen är dock mera omärklig och synes bestå närmast af stenar, hvilka troligen äro lämningar af någon anläggning. sydöstra sidan af slätten - på åkerns och skogens sida - har en lång, raklinjig sten-jordvall, hvars nordöstra ända tillsammans med överföringsblocket bildar en åker i riktning som en port. äfven den sydvästra ändan synes ha en passliknande ingång.

På östra sidan av slätten, sydväst om överföringsblocket, finns ett nedfall, vars västra kant består av stenbågar. Sänkan verkar vara en vattensamlingsplats. Dess botten består av lera under torven och träd växer ovanpå. Fem små provgropar gjordes på platån. Under den västra halvan låg den färgade sanden 30-35 cm, under vilken ren grus började.

I sydöstra änden av slätten, mellan sänkan och vallen, låg en åkerliknande jordmån av mull-lera. Artefakter från försöksgropar funnos icke; västra hälften av slätten växer vall, östra hälften och över vallarna trädbevuxen.