Masku kyrka

Kyrkan i Masku är en medeltida stenkyrka. Församlingen hör till de äldsta i Åbotrakten och nämns redan på 1200-talet, och i kyrkan förenas det kyrkliga arvet från olika århundraden på ett mångsidigt sätt. Det spåntäckta långhuset har en sakristia på norra sidan, nära östgaveln, och ett vapenhus på södra sidan.

Sakristian är äldre än långhuset, vapenhuset yngre. Undantagsvis saknar kyrkan västportal. Framför prästdörren har ett förrum av trä bevarats. Kyrksalen är enskeppig och har fyra travéer. Stjärnvalven vilar på pilastrar, alltså flata pelarliknande utsprång i muren, och på sköldbågar. Valvens ribbor är dekorerade med ränder i ett linjemönster.

Längs väggarnas nedre del löper en draperimålning i rött och blått som utfördes på 1600-talet. Kyrkans bänkar och orgelläktare är från 1880-talet. Till de medeltida konstföremålen hör bl.a. ett senmedeltida triumfkrucifix, ett schlesiskt altarskåp och en dopfunt av kalksten. Predikstolen i barockstil och gravhällarna av kalksten i korets golv är från 1600-talet, liksom kyrkskeppet som föreställer ett linjeskepp med två däck.

Kyrkoherden Simon Vaccenius och hans hustru Regina Reuters votivskåp är från följande århundrade. Från samma tid är också oljemålningarna som kyrkomålaren Jonas Bergman utförde och ett golvur i rokokostil som församlingens ungdom donerade. Öster om kyrkan står ett gravkapell som den närbelägna herrgården Kankas lät bygga av sten vid mitten av 1600-talet.

Kapellet har senare använts som förråd. Klockstapeln står i korsningen mellan de vägar som löper väster om kyrkan. Dess nedre del av sten är medeltida, men det är inte känt när träkonstruktionerna i den övre delen blev färdiga.