Nousis kyrka är församlingskyrka i Nousis församling, en av de äldsta i Finland. Nousis kyrksocken har sitt ursprung i en fornsocken, som under missionstiden på 1100-talet omvandlades till en stamsocken. Det samma gäller grannsocknen Santamala. Nousis var Finlands första domkyrkoförsamling. Enligt traditionen blev Finlands apostel, biskop Henrik, enligt egen önskan begraven i Nousis och därifrån överflyttades hans ben den 18 juni 1300 till den då färdigblivna Åbo domkyrka. År 1229 lär biskop Thomas ha låtit flytta biskopssätet från Nousis till Korois vid Aura å, varifrån det sedermera förlades till Åbo. Denne biskop utnämnde 1234 pastorn i Nousis till sin kapellan. Enligt nutida undersökningar byggdes den nuvarande kyrkan omkring år 1290, på samma plats som en tidigare träkyrka. Den nuvarande stenkyrkan avviker från många andra finländska medeltidskyrkor genom att dess kor och västra del är femsidiga. År 1340 förenades Nousis socken med Santamala socken som ett prebende under domprosten i Åbo med Santamala som moderkyrka. Kort efter det delades Santamala socken i Nousis och Lemu socken.
Varför besöka
På strandbrinken vid Hirvijoki står Nousis kyrka, en medeltida stenkyrka knuten till kulten av Sankt Henrik och vid sidan av Åbo domkyrka Finlands främsta minnesmärke över medeltida kyrkoarkitektur.
Att se: Kyrkans största klenod är sarkofagen av svart belgisk kalksten, donerad av biskop Magnus II Tavast 1429, vars mässingsplattor skildrar biskop Henriks liv och underverk.
Om platsen
Nousis kyrka är en medeltida stenkyrka, knuten till kulten av Sankt Henrik. Den står på strandbrinken vid Hirvijokis övre lopp, där ån rinner genom socknarna Nousis och Lemo. Vid sidan av Åbo domkyrka är den Finlands främsta minnesmärke över medeltida kyrkoarkitektur. Kyrkans planform skiljer sig från andra medeltida kyrkors.
Långhuset är tresidigt avslutat i väster, och i öster ansluter ett smalare kor, även det polygonalt. Vapenhuset har dörröppningar i östra och västra väggen. På den södra väggen har det vid ett fönster funnits en utvändig balkong för predikan. I kyrkan har ovanligt mycket tegel använts i murarnas övre del.
Korfönstren och sydportalen har profilerat tegel i många olika former. Fyra pelarpar delar kyrkorummet i tre skepp, och mittskeppet är dubbelt så brett som ett sidoskepp. Valven är enkla kryssvalv. På dem och på de längsgående arkadbågarna finns några primitiva kalkmålningar. Kyrkorummets fasta inredning är tydligt modern.
Undantagen är Sankt Henriks sarkofag, som i slutet av 1960-talet återfördes till sin ursprungliga plats, och predikstolen, som skänktes 1640. Kyrkans främsta klenod är sarkofagen av svart belgisk kalksten, som biskop Maunu II Tavast skänkte 1429. Den är klädd med graverade mässingsplattor som skildrar biskop Henriks liv och mirakler.
Dessutom finns i kyrkan en stor skulptur av Sankt Henrik och ett krucifix fäst vid triumfbågen. Söder om kyrkan står en anspråkslös klockstapel i två våningar, som byggdes 1759-1760 under ledning av åbobon Matias Leidenius.
Beskrivning ur Museiverkets register, översatt och bearbetad
- Kommun
- Nousiainen





