Vanha Porvoo ja Porvoon linnamäki
Borgå är en av Finlands sex städer som grundades under medeltiden. I Gamla Borgå har den medeltida stadsplanen, gatunätet och tomtstrukturen bevarats väl. Området präglas av de tätt bebyggda gårdsmiljöerna längs de smala gatorna, vars byggnadsbestånd huvudsakligen är från 1700-talet. Gamla Borgå med sitt ålandskap och sin borgbacke är en del av det finländska nationallandskapet. Borgås stad med medeltida ursprung har byggts upp vid Borgå å söder om den försvarsborg som byggdes på Borgbacken. Stadsplanen präglas av fyra gator i åns riktning och av sidogator som sluttar ned för den branta backen. Stora Strandvägen från Åbo till Viborg gick genom staden, förbi Kyrkotorget. Tomtstrukturen är oregelbunden och tomterna är mycket tätt bebyggda. Byggnadsbeståndet är med undantag av den medeltida kyrkan huvudsakligen byggt under tiden mellan åren 1760 och 1820. Vid åstranden finns på tolv tomter en tät rad magasin som bildar en sockel för den historiska staden. De offentliga byggnaderna, kyrkan, domkapitlet (f.d. gymnasiet), prästgården och rådhuset är var för sig betydande landmärken, viktiga kännetecken för Gamla Borgå. Till den medeltida domkyrkan, som fick sin nuvarande gestalt på 1400-talet, ansluter sig ett klocktorn med en mångskiftande byggnadshistoria. På kyrkogården finns också en liten träkyrka byggd 1739-1747, som tidigare har varit i den finskspråkiga församlingens bruk. Domkapitlets hus är byggt enligt arkitekt Samuel Berners planer 1756-1758. En motsvarande, om än enklare barockklassicism representeras också av byggmästare Gotthard Flensborgs rådhus (1763-1764) och sex privathus. Det övriga byggnadsbeståndet är på det för en historisk stad typiska sättet uppfört av köpmannaborgerskapet, hantverkarna, tjänstemännen och arbetarbefolkningen enligt deras behov. De mest förmögna ägarnas tomter ligger i strandkvarteren och kring kyrkan, tomternas och byggnadernas storlek minskar mot stadens utkanter. Stadsplanen med sitt gatunät, sina Rådhustorget och Kyrkotorget samt sin tomtstruktur har medeltida rötter. Efter talrika bränder har man alltid i någon mån strävat efter att räta ut och bredda gatorna, men grundstrukturen är medeltida. Den sydligaste tredjedelen av Gamla Borgå, som växt fram till början av 1800-talet, har hamnat under empireskedets reglering. Träbyggnadsbeståndet är med undantag av några hus i stadsdelens norra kant byggt under ett halvt sekel efter branden 1760. Från tiden före branden härrör några källare. På tomterna finns vid sidan av det en- eller tvåvånings bostadshuset, beroende på ägarens förmögenhet och näring, uthus, till exempel bakstugor, magasin och bodar eller ladugårdar, vilka återspeglar byggnadsskedets halvagrara ekonomiform. På gatusidan av de inhägnade tomterna finns en port. Gatorna och handelsgårdarnas gårdsplaner är stenlagda med kullersten. Arkitekturen präglas av gustavianska och klassicistiska grunddrag, men tvåhundraårig intensiv användning har medfört förändringar både i det yttre och i inomhusutrymmena. Mansardtaken från 1700-talet har till största delen försvunnit på grund av byggnadsordningens bestämmelser. Efter branden 1760 gynnades stenhus av brandsäkerhets- och representationsskäl: i Borgå uppfördes också sex privata tvåvånings stenhus. På 1900-talet har ett tjugotal nybyggnader uppförts i stadsdelen med strävan att anpassa dem så väl som möjligt till den historiska stadsmiljön, som medvetet har vårdats från början av 1900-talet. Den medeltida borgplatsen på Borgbacken i Borgå ligger nordväst om den medeltida staden Borgå, på Porvoonjokis östra strand. Utöver borgen hör till fornlämningshelheten gravfältet på Pikkulinnamäki som dateras till äldre järnåldern och den naturhamn som Maarinlahti bildade och som var i bruk under historisk tid. Iso- och Pikkulinnamäki är talldominerade gruskullar. Området Borgbacken i Borgå har under århundraden varit en populär sevärdhet och ett populärt utflyktsmål. De synliga konstruktionslämningarna på Borgbacken är från medeltiden, då backen befästes med vallar och sannolikt med en pålning av trä. Vallarna med sina torrgravar är fortfarande lätta att urskilja.
