Langinkosken keisarin kalastusmaja
Langinkoski-området omfattar forsen och små öar och ligger vid mynningen av Kymmene älvs västra gren, nära havet. Platsen var känd redan långt innan kejsarens fiskestuga byggdes, både som en god fiskeplats och för sitt särskilt vackra och mångsidiga naturlandskap. På Myllysaari intill kejsarens fiskestuga finns ett litet kapell av trä (tsasouna) som munkarna vid Valamo kloster byggde vid övergången mellan 1700- och 1800-talet. Fiskestugan eller villan i Langinkoski byggdes 1888-1889 för kejsar Alexander III och hans gemål Dagmar. Huvudbyggnaden är en sommarvilla med timmerstomme, delvis i två våningar. Den har bevarats väl i sin ursprungliga form, men färgsättningen har kanske ändrats med tiden. På intilliggande Myllysaari finns en bostadsbyggnad som liknar kejsarfamiljens byggnad men är mindre. Den byggdes för de fiskare som bistod kejsaren. Utanför huvudporten, alltså öster om kejsarens fiskestuga, ligger bostadsbyggnaden för områdets vaktare. På gården finns stall, ladugård och lider, och något längre bort en bastu med timmerstomme, en separat tvättstuga, två skilda källare och ett fiskkläckeri som byggdes 1909. Vaktarens bostadsbyggnad utvidgades till sin nuvarande storlek 1905. Huvudbyggnaden och fiskarnas bostadsbyggnad är timmerbyggnader utan panel. De var ursprungligen tänkta att stå omålade eller att strykas med en genomskinlig färg. Ytterväggarna har i något skede börjat målas röda, till en början tydligen med slamfärg, men senare med helt täckande, mörkröd oljefärg. Fasaddetaljer som takfots-, fönster- och dörrlister samt verandornas räcken har framhävts med gul färg, senast från och med den tid då väggarna målades röda. På fiskestugans område finns sammanlagt tio träbroar. De är byggda dels på timmerkistor, dels på grundsulor murade av sten. Broarna från kejsartiden har med tiden byggts om ungefär enligt den ursprungliga modellen. Deras räcken har senare börjat målas röda. Också huvudporten av trä är helt målad med mörkröd oljefärg, liksom träräckena på områdets broar. Porten är byggd efter modell av den ursprungliga från slutet av 1880-talet. På området har det redan i århundraden funnits fasta fiskeanordningar. Också för kejsarens fiskeplats byggde man fiskeanordningar av sten och timmer på stränderna, bland annat en fiskgård framför fiskarnas stuga. Vid Langinkoski har man främst fångat lax och sik, men även nejonögon. Öster om fiskestugan, på åkrar som förr hörde till områdets vaktare, ligger en park med olika trädslag. Forststyrelsen grundade den 1959. På Langinkoski-området finns även befästningsanläggningar från första världskriget, delvis byggda alldeles vid älvens strand. Vattenområdet har i någon mån förändrats på grund av regleringsdammarna. Utsikten mot havet har förändrats av bron på Langinkoskentie, som blev färdig 1963. Ett objekt som kan jämföras med kejsarens fiskestuga är en timmerbyggnad utan panel i norra Finland, på toppen av Aavasaksa, som är känd för sin utsikt. Den uppfördes 1882-1883 inför kejsar Alexander III:s besök. Huvudbyggnaden vid fiskestugan i Langinkoski, fiskarnas bostadsbyggnad, två källare, redskapslidret, fiskkläckeriet och det gamla ortodoxa kapellet skyddades 1990 med stöd av förordningen (480/85). De övriga byggnaderna ligger alla utanför huvudporten. Museiverket och byggnadsstyrelsen konstaterade då att de är byggnadsskyddsobjekt, men de togs inte med i skyddet genom förordningen. Den kejserliga fiskestugan i Langinkoski är också en byggd kulturmiljö av riksintresse (RKY-objekt).
.jpg)
