Den lilla träkyrkan står på en ås nära Merimasku sund och hör till landets tidiga korskyrkor med lika långa korsarmar. Stig in och dröj kvar under valven.
Att se: Sök upp den barocka predikstolen, vars korg pryds av apostlar skurna i Åbo av Mathias Reiman. Läs den latinska uppmaningen i ljudtaket.
Merimasku kyrka är en korsformad träkyrka. Den stämningsfulla lilla träkyrkan ligger på en rätt hög ås i närheten av Merimasku sund och hör till vårt lands tidiga korskyrkor. Till planformen är den nästan en korskyrka med lika långa armar. Sakristian ligger i norra ändan av den norra korsarmen. Framför dörröppningarna i södra och västra korsarmen finns senare tillkomna förrum av bräder.
De rödmyllade ytterväggarna har en bred stående ytterpanel som är fäst med smidda spikar. Timmerväggarna är knuttimrade med långknut. I ytterhörnen skyddas knutkedjorna av en pilasterliknande vågrät brädfodring. Yttertaket är gjort av spån. Inne i kyrksalen har väggarna stående panel. Den randiga målningen imiterar marmor och är från år 1850.
Korsarmarnas välvda tunnvalv förenas i korsmitten. I västra och norra korsarmen finns läktare. Predikstolen i barockstil donerades år 1658 till församlingens föregående kyrka. Apostlaskulpturerna på dess korg är gjorda av träsnidaren Mathias Reiman, som var verksam i Åbo. På ljudtaket finns en uppmaning på latin: Förbannad vare den som gör Herrens verk lättjefullt.
Skåpuret är kännetecknande för kyrkorna i Åbotrakten, och kyrkskeppet föreställer en handelsfregatt. Båda är från början av 1800-talet. Den avlånga kyrkogården kring kyrkan sträcker sig i nord-sydlig riktning och omges av ett timmerstaket. Klockstapeln i dess nordvästra hörn är från år 1769. I det sydvästra hörnet finns ett knuttimrat porthus med sadeltak och i det sydöstra hörnet ett knuttimrat gravkapell från mitten av 1700-talet. Minnesmärket på de senaste krigens hjältegravsområde är utfört av Vilho Aalto.
Beskrivning ur Museiverkets register, översatt och bearbetad
Merimasku kyrka är en korsformad luthersk träkyrka från år 1726, belägen på ön Otava i den tidigare finländska kommunen Merimasku, som numera är en del av Nådendals stad. Kyrkans rödmålade ytterväggar är byggda av timmer, och taket är täckt med spån. Kyrkan används av Merimasku församling och ägs av Nådendals kyrkliga samfällighet.
