Säynätsalo industrisamhälle
Säynätsalo är ett representativt exempel på ett industrisamhälle där industrianläggningarna, bostadsområdena och enskilda byggnader har uppstått som resultat av högklassig arkitekturplanering. I Säynätsalo industrisamhälle kan man se inflytandet från arkitekterna och fanerfabrikens direktör, kommerserådet Hanna Parviainen, och senare från Enso Gutzeit Oy, både i landskapsbilden och i områdets arkitektur. Industrianläggningarna på Säynätsalos huvudö bildar en helhet som huvudsakligen byggdes under senare hälften av 1900-talet. Tjänstemännens och mästarnas radhus Kilpala, Notkoselkä, Salpala, Toimela och Kerhola samt de så kallade kinesiska husen är från 1940-talet. Husen är planerade av arkitekterna Karl och Margaretha Stigzelius, som var anställda vid fabriken. Benämningen Salpala kommer från produkten Salpalevy som Enso då marknadsförde, Toimela från tjänstemannabostäderna, Kerho från den klubb som fanns i byggnaden och Notkoselkä torde syfta på bostadshuset för ogifta flickor. Benämningen på de kinesiska husen beror på den massiva, välvda taklösningen. Kännetecknande för byggnaderna är den kvadratiska planlösningen, den öppna verandan som täcker halva framfasaden och den liggande panelen. Märkesverk inom arkitekturen är Säynätsalo kyrka, planerad av arkitekten Armas Lindgren, och kommunalhuset, planerat av arkitekten Alvar Aalto. Säynätsalo kommunalhus i rött tegel byggdes 1949-1952 och hör till Aaltos centrala produktion. Det är en av de första av de byggnader i rött tegel som präglade hans arkitektur på 1950-talet. De olika utrymmena har grupperats kring en skyddad atriumgård. Från gården, som ligger på andra våningens nivå, finns ingång till kommunalkansliet, affärslokalerna, biblioteket och bostäderna från gatunivån. Kommunfullmäktiges sessionssal ligger i byggnadens högsta del. Kyrkbacken bildar en egen fridfull oas på en skogbevuxen ås mitt i fabrikssamhället. Kyrkan är till formen en långkyrka med gaveltorn, och till den ansluter ett församlingshus. I tornet på den ljust rappade kyrkan finns en avslutning i efterbildad barockstil. Antti Salmenlinna och Paavo Leinonen har utfört den utsmyckning som hör väsentligt till arkitekturen i det stämningsfulla kyrkorummet. Kyrkans kassetterade innertak är gjort av bolagets björkfaner. Invid kyrkan finns ett av vårt lands finaste små hjältegravsområden. Det har planerats av arkitekten Aulis Blomstedt. Gravvårdarna för församlingens 33 stupade är strandstenar från Päijänne. Hjältestatyn är gjord av Wäino Aaltonen. Mellan Säynätsalo och Lehtisaari finns Louhunsalmi hängbro. I Muuratsalo, på Lehtisselkäs klippiga strand, finns den villa som Alvar Aalto lät bygga åt sig själv vid tiden för uppförandet av Säynätsalo kommunalhus, det så kallade experimenthuset i Muuratsalo. Villan följer terrängens former och är uppbyggd kring en innergård. Ytterfasaderna är vitrappade, men i innergårdens väggar har alla de tegel- och keramiksorter använts som fanns att tillgå när huset byggdes. Liksom Säynätsalo kommunalhus hör också Aaltos hus i Muuratsalo till det urval av märkesverk inom finländsk modern arkitektur som godkänts av den internationella DOCOMOMO-organisationen.
