Svarfvarböle

Historiska järngruva i Karis. Malmen är känd för att ha brutits åtminstone 1668-1703, järnmalmsbrytningen tömdes på försök ännu 1839. Det första omnämnandet är upptäckten av malmfyndigheten 1668. Malmens totala brytning enligt GTK:s uppgifter 50 ton. Av historisk betydelse kt. Laine 1950, 69, 74. Målbeskrivning: En mindre, öst-västlig, ostängd gruvschakt vid klippans västra kant.

Avgrunden sträcker sig cirka 4 m x 5 m från en vattenfylld del. Gropen öppnas/utbreder sig till en sluttning mellan 15 och 20 m. På en sluttning på västra sidan finns en nästan helt täckt sidosten av grödan; lagret är bara synligt till kanten. Miljön är ekonomisk skog. Gården till ett bostadshus ligger ca 100 meter bort.

Det verkar inte ha funnits några nya brytningssteg i objektet sedan 1600-talet. Inventering 2022: På en klippig backe som ligger öster om Fagerviksmossens sumpområde finns två gruvschakt i grovt öst-västlig riktning, av vilka den ena ligger på bergområdets västra del och den andra cirka 45 meter väster/väst nordväst, nedre delen av den sluttning som leder mot träsket.

I västra ändan av den nedbrutna delen finns en fördjupning, till formen nästan rund öppning av en vattenfylld klyfta. På norra, nordvästra och västra sidan finns valliga sidostenshögar, av vilka stenen även rinner nedför sluttningen. I nedre delen av den sluttande sluttningen mot Fagerviksmossen ligger en dagbrottsliknande "klyfta" med en längd på cirka 21 meter och en bredd på 3-7 meter.

Klyftan har grävts ner i en sluttning så att den västra änden som öppnar sig vid kanten av träsket bara är några dussin centimeter djup, den östra änden är upp till 7-10 meter djup. Klyftans botten var vattentäckt vid tidpunkten för inspektionen, så det är omöjligt att uppskatta det verkliga djupet.

Sidostenshögar finns också i ett område cirka 20 meter norr om schaktet, där bergssluttningen också på vissa ställen tar sig ut genom mossen helt täckta, eventuellt uthuggna vertikala bergytor.