Varför besöka
Fagervik är Finlands mest enhetliga förindustriella järnbruk: herrgården, den franska trädgården och arbetarbostäderna samlas vid forsarna där ån rinner från Kvarnträsket ut i havsviken, längs den medeltida Stora Strandvägen.
Att se: Sök upp den träkyrka i form av ett kors från 1737 intill smedjorna och herrgården — dess fasta inredning lär vara ursprunglig — och den äldsta produktionsbyggnaden, stångjärnssmedjan från 1758.
Om platsen
Fagervik är Finlands mest enhetliga och representativa bruksmiljö från förindustriell tid. Järnbruket grundades under den svenska stormaktstiden, och tillsammans med Skogby masugn ger dess miljö den bästa bilden av bruksverksamheten i Finland under mitten och slutet av 1700-talet. Bruksområdets byggnadsbestånd omfattar exceptionellt representativa objekt.
Fagervik är i åldersordning landets femte järnbruk och ligger vid forsarna i ån som rinner från sjön Kvarnträsket ut i havsviken. Stora Strandvägen, med rötter i medeltiden, går genom bruksområdet. Fagerviks bruksområde består av historiska byggnader för järnindustrin, bruksherrgården, området kring brukskyrkan och kyrkogården, en fransk trädgård, en landskapspark i engelsk stil och en vidsträckt naturpark.
Dit hör också arbetarbostäderna längs bruksgatan, produktionsbyggnaderna för sågen och kvarnen vid åns nedre lopp med sina lastplatser, samt torp och arbetarbostäder i bruksområdets utkanter. Järnbrukets gamla smedjor finns närmast huvudbyggnaden, i ett område som gränsar till parken. De äldsta produktionsbyggnaderna är stångjärnshammaren från 1758, knipphammaren från 1765, förtenningsverkstaden från 1780-talet och en gammal vattensåg från 1890-talet.
Brukets korskyrka av trä från 1737 står bredvid herrgården och smedjorna i början av bruksgatan. Kyrkans fasta inredning är troligen ursprunglig. På kyrkogården, som omges av en stenmur, står en klockstapel som är av gråsten nedtill och i övrigt av trä, och släkten Hisingers ljust kalkade gravkapell i barockklassicistisk stil från 1766.
De rödfärgade trähusen längs bruksgränden byggdes ursprungligen som bostäder åt smederna och är från 1700- och 1800-talen. Till bruksmiljön hör många gamla ekonomibyggnader och, norr om den nuvarande huvudbyggnaden, en gammal huvudbyggnad av trä från 1720-talet. Bruksherrgårdens hedersgård bildas av en huvudbyggnad i två våningar med mansardtak och två flygelbyggnader i en våning, likaså med mansardtak.
Anläggningen ritades av Åbo stads murarmästare C.F. Schröder, och arkitekturen bygger på förebilder i Carl Wijnblads mönsterböcker. I huvudbyggnaden finns flera mycket värdefulla interiörer bevarade, med bröstpaneler, rokokotapeter och kakelugnar. Bruksherrgårdens trädgårdar och parker hör till de mest betydande historiska trädgårdarna i Finland.
Till herrgården hör en tämligen stor formträdgård från 1700-talet. Den vidgar sig i terrasser till en landskapspark som når fram till den bergsformation som avgränsar området i öster. På formträdgårdens högsta punkt står ett växthus i gotisk stil, byggt på 1840-talet. Norr om bruksherrgården breder en delvis planterad parkskog på flera hektar ut sig.
En bro förbinder den med Brännäsholms stora engelska park. Vid den engelska parkens västra strand står en kinesisk paviljong som saknar motsvarighet i Finland. Den byggdes av trä på 1780-talet efter europeiska förebilder. Den ursprungliga utvändiga målningen ersattes 1889 av den nuvarande mångfärgade målningen. Lusthusets interiör, med väggar, fönster, fasta bänkar och de små borden framför fönstren, är skickligt målad med kinesiska dekormotiv.
Beskrivning ur Museiverkets register, översatt och bearbetad
- Kommun
- Ingå
