Linnavuori

Linnavuori är en brant bergbacke på gränsen mellan byarna Vallainen och Nuuskala. Sluttningarna är täckta av stenblock, och på krönet och i sluttningarna växer barrskog. Berget höjer sig tydligt över åkerslätterna mitt i Mynäjokis dal. Järnvägen mellan Åbo och Nystad går cirka 200 meter norr om berget, och Mynäjoki rinner fram knappt en kilometer öster om det.

Linnavuori är en kulle med branta sidor, och den går att bestiga bara från de östra och nordöstra kanterna. Några lämningar efter stenvallar finns inte. Vid foten av krönpartiet, på den östra och nordöstra sluttningen, ligger däremot naturlig stenmark som ställvis kan ha formats av människohand. Från krönet öppnar sig en mäktig utsikt över Mynäjokis dal.

Tidigare har man inte hittat några fynd på Linnavuori som tyder på en fornlämning, och inga tydliga konstruktioner har kunnat urskiljas vare sig i sluttningarna eller på krönet. Namnet, topografin och läget talar ändå för att berget mycket väl kan ha varit en möjlig försvars- och vaktplats. Därmed skulle det också kunna komplettera den kedja som de kända fornborgsbergen bildar (bland annat Kuuvanvuori och Kaitarainen i Nousis).

Vid foten av Linnavuori, på dess östra till nordöstra sida, ligger en terrass på ungefär 50 x 50 m. I dess södra ände observerades i augusti 2014 spår av markberedning efter en skogsavverkning. Markytan var uppbruten på en yta av ungefär 20 x 20 m, och ställvis hade gropar grävts i marken och jordmassorna lagts upp intill dem.

I den uppbrutna markytan hittades bitar av lerkärl som verkar vara från järnåldern, och dessutom järnslagg. Bitar av lerkärl påträffades över hela det uppbrutna området. På sina ställen tycktes det finnas tämligen svart jord under torven i profilerna på de gropar som grävts i marken under skogsarbetet.

Det kan tyda på ett kulturlager. I terrassens östra kant fanns rikligt med stenblock, men det kan röra sig om naturligt bildad blockmark. Inga tydliga konstruktioner observerades, även om växtligheten ställvis försvårade observationerna.