Kuuvanvuori

I Lemus nordöstra hörn vid inventeringen vid gränsen mellan Seijainen och Rävbyarna år 1997 fick man kännedom om ett fornborg, en bergskulle med ovala sydost-nordvästar i skogsskogsbeståndet. Berget är huvudsakligen otillgängligt brant, sydväst- och nordostsidan hastigt brant. Lagområdet i sydväst är relativt jämnt, enligt grundkartan cirka 52,5 m från havsytan och nästan 50 m öster om bottnen av Kuivajoki åkerdal.

På östra sidan av Lae finns ett lägre förhus, dit man endast kan färdas längs de sluttningar som leder från sydost till norr eller genom två smala pass mellan klipporna på nordvästra sluttningen. I Sol och på södra sluttningen finns kvarlevorna av stenvallen, på norra sluttningen finns inget sådant.

Den södra solavallen är 6,5 m lång, 3,5 m tjock och drygt en meter hög på nedre sluttningens sida. Dessutom finns det en separat låg stensättning på 5 m mot norr. I norra passet finns stora flyttblock och delvis vallstenar mellan dem. Denna vall är 4 m lång, bredd 2 och höjd på nedre sluttningen ca 1,6 m. Också denna vall fortsätter låg till nordost ca 8 m. I sydöstra sluttningen följer en 37 m lång stenvall terrasskantens riktning ända upp till huvudborgens högre vägg.

Vallen är delvis en rad av större stenar, mot nordväst tjockare (0,7-2 m) och högre, ända ner till ca 1 m. Längst ner finns en 12-metersvall med en bredd och höjd av 1 m. Detta förefaller senare på nytt som om gränslinjen har bearbetats till visor.