Kaloinen Hakonkosken mylly

Norr om Kalois och Aseme byar, i Nevilänkoski i Renkajoki finns en kvarnplats som är märkt i Konungens kartverk. Redan 1633 fanns det sex små bäckkvarnar i Rengos förvaltningsområde, alltså nästan varje by sin egen. Det är känt att det redan då fanns en betydande strömkvarn i Kalois. Enligt uppgift från år 1691 fick överstelöjtnant Karl Brunow, som behärskade utrymmet som förvandlat Kalois till ett strålträdshus, beskedet att han hade ställt upp en kvarn i Kalois Hakonkoski – tydligen på gamla grunder.

Dessutom hade överstelöjtnanten satt upp en sågkvarn på samma ställe. Sågens verksamhet avtog i slutet av 1720-talet och 1726 nämns endast en kvarn från platsen. En ny sorts sågverk fick sin prisilegion 1780, och anläggningens skatteindrivning bokfördes två år senare. Hakonkoski såg brann upp till grunden 1803, men förnyades direkt året därpå.

Från Kaloiinen Hakonkoskis oljekokeri eller oljekvarn finns omnämnanden i befolkningsförteckningarna vid slutet av 1800-talet. Verksamheten var säsongsbetonad eftersom linfrön användes som råvara. Grönfors oljefabrik verkade åtminstone ännu i slutet av 1880-talet. På den östra stranden av forsen som flyter fortfarande finns en kvarnsten med cirka 1,5 m diameter.

I strandvattnet finns rester av träkonstruktioner, bl.a. huvudet på en blockad. I röret finns eventuellt avhuggna stenar som ingår i kvarn- och sågverkskonstruktioner. Vid övervakningen av jordkabelgrävningen år 2020 konstaterades en liten konstruktion öster om Kartälven, en stengrop med brända stenar och kol och sotmark.