Om platsen
Väglinjen är markerad på Nils Westermarks karta från 1764. Vägen utmärker sig dock som änggångar och inhägnadernas riktning på Samuel Broterus karta från 1708. Den norra delen av väglinjen från Heikbacka söder till Vikkula (Heikbacka-Östra farled) används fortfarande som åkerväg. Vägen utmärker sig som en 4-6 meter bred ramper vid gränsen mellan åker och skog överallt utom vid den punkt där vägen går i öst-västlig riktning över åkern.
På den här platsen syns vägen som en låg bänk som sträcker sig upp från sin omgivning. Vägens botten har förstärkts med sand, grus och stenar. I mitten av vägen finns en kulle av gräs och hö som växer mellan ringspåren.
Officiell beskrivning (Museovirasto) — maskinöversatt från finska
- Typ
- fast fornlämning
- Undertyp
- tienpohjat
- Datering
- historisk tid
- Kommun
- Vanda
