Helsingin Pitäjän kirkko

Helsinge sockens kyrka är en medeltida stenkyrka som är helgad åt S:t Lars. Det välbevarade utseende som kyrkan fick efter branden 1893 hör till de mest betydande exemplen i Finlands restaureringshistoria. Tegelornamentiken på kyrkans västra gavel följer gaveldekoren på de medeltida stenkyrkorna i östra Nyland.

Övre delen av den östra gaveln med sina kors- och cirkelkompositioner är från 1890-talet. Från samma tid är också de trappade övre delarna på strävpelarna i ytterhörnen, de murade omfattningarna kring fönstren, portalen till förrummet i västra ändan och vapenhusets gavel. Kyrksalen är treskeppig och indelad i fem travéer, alltså fem valvfack.

I mittskeppet finns stjärnvalv, och det östligaste av dem företräder den så kallade finska valvtypen. Sidoskeppen har korsvalv. Pelarna är fyrkantiga med urtagna hörn och exceptionellt tunna. Den målade dekoren i valven och i de längsgående arkadbågarna kommer från den restaurering efter branden som arkitekten Höijer ritade.

Därifrån kommer också den mörka fasta inredningen med läktarräcken, predikstolar, altarring och bänkar samt orgelfasaden. Klockstapeln står norr om kyrkan, och dess bottenvåning är medeltida. Den övre delen är murad av rött tegel, har tvärgavlar och en spetsig topp, och den byggdes efter branden. Den bäst bevarade gamla delen av kyrkogården ligger öster och sydost om kyrkan, med gravvårdar från 1700-talet och början av 1800-talet.

De två gravkapellen på östra sidan hörde en gång ihop med stenmuren. Släkten Cronstedts nyklassiska gravkapell är från 1820-talet. Släkten von Wendts kapell är byggt av slaggtegel och är från 1840-talet.