Helsingin Pitäjän kirkko

Stenkyrka, medeltida. Den välbevarade dräkten efter den medeltida stenkyrkans brand 1893, som tillägnats Sankt Lauri, hör till de mest framstående exemplen i Finlands restaureringshistoria. Tegelornameniken i kyrkans västra ända följer de östnyländska medeltida stenkyrkornas huvuddekoration, övre delen av östra ändan med sina kors- och cirkelkompositioner är från 1890-talet, liksom även ytterhörnkontreforernas graderade toppar, fönstrens kantmurar, portalen till västra ändens förmaksrum samt vapenrummets ändar.

På mittskeppet i den treskeppiga femtraveiska kyrkodeln finns stjärnvalv, av vilka den östligaste representerar den s.k. finska valvtypen. Sidoskeppen har korsvalv. De fyrkantiga pelarna är ovanligt tunna. I valv och längsgående arkadbågar är målarkonsten samt den mörkfärgade fasta inredningen med läktarräcken, predikstolar, alltarikat, bänkar och orkufasader alla av arkitekt Höijer ritade restaureringen efter branden.

Bottenvåningen på klockstapeln norr om kyrkan är en medeltida spetsig överdel av röd tegel. Den bäst bevarade gamla delen av kyrkogården ligger öster och sydost om kyrkan med gravminnesmärken från 1700-talet och början av 1800-talet. De två gravkapellen på östra sidan har på sin tid anslutit sig till stenstaket. Det nyklassiska gravkapellet i Cronstedt-släktet är ett kapell från 1820-talet och lagitilt von Wendt-släktet från 1840-talet.