Vartiokylän linnavuori

Under medeltiden ligger Vaktbyns slottsberg på en klippa som höjer sig mellan nuvarande Slottsbergsvägen och Väktargatan. Slottsbergets östra och södra sluttning på havets sida är brant, likaså västra sluttningen, men norra sluttningen bildar en lång och ganska jämn sluttning. De högsta punkterna på den kantvallssluttningen är blottad klippa, men annars har sluttningarna skogat.

Vid foten av backen, på södra, östra och västra sidan finns småhusbebyggelse och i norra delen befästningar från första världskriget (stödpunkterna V: 7 och 8). På sydöstra sluttningen av backen har det också funnits en tegelfabrik på 1700-talet, vars konstruktioner har varit synliga ännu 1998, men inte längre 2025.

Längs slottsbergets sluttning går en en-, på vissa ställen dubbel vallning, som består av en delvis intakt kallmurad stenmur. Norr om slottet finns på den lägre terrassen, som består av en klippa, en kvarleva av en tredje vall, som dock kan vara yngre än ett daterat fornborg. På slottets topp finns en bergskulla som också är förknippad med slottets konstruktioner.

På Slottsberget gjordes en försöksgrävning 1973, under vilken vissa delar av vallen restaurerades, och man undersökte också den runda stencirkel som misstänktes för spisning i nordöstra hörnet av berget. År 2002 gjordes ytterligare grävningar på slottsberget. Vid den tiden avslöjades stengrunden i en 10 meter lång byggnad som var cirka 8 meter bred.

Byggnaden verkade sträcka sig ända till kantvallen så att kantvallen bildade en vägg. Slottsberget i Vaktby påminner till sin typ främst om ett sent järnålders/ tidigt medeltida slott, vars konstruktioner inte har använt murbruk eller tegel. Utgrävningsundersökningarnas radiokolsättningar och utgrävningsfynd 2002 visar tydligt att Vaktbergets slott byggdes under medeltiden, sannolikt för att övervaka passagen från havet från Vartiobyviken till Sundom och inlandet.

Mindre sakfynd tyder närmast på 1200-talets slut eller 1300-talet och enligt radiokoltidtabellerna skulle slottets första möjliga byggande kunna dateras till omkring åren 1280–1330. På grundval av de yngsta möjliga timingarna (1340–1400) är det möjligt att slottet byggdes först under kung Albrekt Mecklenburgers regering (1364–1389), då flera små slott byggdes i Finland.

Upptäcktens ringa storlek, ålder och blygsamhet tyder på slottets korta användningstid, men det är inte omöjligt att slottet har varit i bruk både i slutet av 1200-talet och på nytt under andra hälften av 1300-talet. Den kända forntida bosättningen i omgivningen daterar sig till medeltiden och de närmaste kända förhistoriska fasta fornlämningarna dateras till bronsåldern.

Det enda föremål som hör samman med järnåldern är Spjutspetsen av typen Yliskylä (KM 24985), som hittades vid foten av slottsberget, Denna spjutspetstyp daterar sig till 500-600-talet.