Riksdagshuset i Helsingfors

Riksdagshuset, som blev färdigt år 1931 och ritades av arkitekten J. S. Sirén och representerar nordisk klassicism, ligger på Arkadiabacken på en sockel som bildas av en hög trappa. Byggnadens huvudfasad präglas av den mittrisalit som med sina massiva pelare reser sig ur fasaden. Pelarna, som reser sig till fjärde våningens höjd, bär upp det bjälklag som ligger ovanför dem och ger huvudfasaden en roll som dominerar byggnadens yttre.

De runda fönstren i frisen ovanför bjälklaget fungerar både som prydnader och som ljusöppningar. Flygelbyggnaderna som kantar riksdagshuset och dess monumentala trappor förankrar byggnaden i den omgivande terrängen och framhäver samtidigt dess skala. Kärnan i den kubiska byggnaden utgörs av den runda, cylinderformade plenisal som sträcker sig genom tre våningar och som får sitt ljus från en lanternin.

I byggnaden, som breder ut sig kring plenisalen, omger de övriga utrymmena centralsalen hierarkiskt och praktiskt. I plenisalen kantas mittrummet av åhörarläktare, som avskilts från plenisalen med pelare. De mest iögonfallande elementen i det avskalade rummet är de skulpturer i väggarnas nischer som utförts av skulptören Wäinö Aaltonen och symboliserar finskt arbete och finsk framtid.