Tykkipatteri 70 (Kivikko)

Första världskrigets kanonbatteri med byggnadstidpunkt 1915–1917. Målet ligger på nordöstra sidan av korsningen mellan Slottsvägen och Stenbågen, i ett parkområde. Från mitten av batteriet går en lätt trafikled. En tvåkanonbatteri, vars bröstskydd delvis består av en byggd jordvall, delvis en klippa.

Mellan kanonstationerna har funnits ett skyddsrum som stannat under en asfalterad lätt trafikled. Även i främre delen av kanonstationerna, under bröstskyddet har det funnits ett skyddsrum eller skyddsrum. Byggnaderna vid den västliga kanonstationen har bevarats bättre, den östra till stor del rasat och vid inventeringen år 2024 täckt av slynor.

Taket i västra kanonstationens mitt har kollapsat och därför är det lite svårt att tolka konstruktionen. I mitten av stationen finns det möjligen en väggrest och på båda sidor om stationen finns skyddsrummets tak delvis intakt. Den östra delen av skyddsutrymmet är cirka 3 x 5 m hög och cirka 2,5 m hög, den västra höjden är av samma klass och dess västra vägg är likaså ungefär 5 m lång.

På grund av kraschavfallet är det något utmanande att se om det är fråga om två separata skyddsrum eller ett enhetligt skyddsrum i framsidan av stationen, såsom framgår av den ryska militärkartan som beskriver batteriet. I betongen finns en stålskena kvar i framsidan av kanonstationen, även om stålbalkarna annars har sprängts bort från objektet.

Det finns två 152 mm Canet-kanoner med huvudskytteriktning i nordöst. Ett kanonbatteri har avbildats på en rysk militärkarta från 1916 eller 1917. Ett kanonbatteris område har rensats från slynan och en kullersten har lagts på framsidan av den västra kanonstationen under 1990-talet. Från kanonbatteriets södra sida har en förbindelseväg gått längs linjen för den nuvarande lätta trafikleden.

Kanonbatterit hör till bas IV, som består av befästningar inom Kiviko, Jakomemäki, Rajakylä och Kontula (mål IV:1, 3, 5–14 och kanonbatterina 69 och 70, hinder 1 och 2, förbindelsenät och två brunnar) som utgör en välbevarad fästningshelhet. Området kan ge en klar bild av en bas enligt det decentraliserade fästningssystemet under första världskriget.

Byggnadsarbetena har delvis blivit oavslutade, vilket gör det möjligt att inom området se över de olika befästningsanordningarna samt tidens byggnadsmetoder och arbetsordningar.