Tukikohta IV:8 (Jakomäki)

En försvarsstation under första världskriget med byggnadstidpunkten 1915–1918. Föremålet är beläget i Kaktoparken, nordost om korsningen mellan Lahtisleden och Borgåleden, på en hög klippa med blandskog på sluttningarna. Mellan 1998 och 2002 byggdes fältstenade uppehållsplatser samt gångvägar med broar över gravarna.

I objektet finns huvudsakligen gravar som grävts ner i marken, i västra delen också gravar som grävts ned i klippan. I västra och östra delarna har gravarna förstärkts något med betong. Stridsgraven är cirka 20 meter lång, dess bekämpningsriktning är nord. I stridsgraven finns tre skjutförrådsgarderober, av vilka den västligaste är av betydande storlek.

I bergets norra kant finns fyra eller fem kulsprutor av betong med kullar, kullar och väst. Den västligaste är marktäckt och tolkningen är därför något osäker och det kan också röra sig om ett skyddsrum. I de tre kulsprutorna syns en garderob, i det östligaste också en fördjupning av kulsprutans piedestal.

En kan vara öppen, men de andras skärmar har sprängts. Utkiksstationer finns fyra på norra sidan av backen, deras riktningar är klot och allas sköldar har sprängts. I den västra delen av objektet finns det tydligen en jordtäckt ruin av ett sprängt skyddsrum och i ett hål som grävts ner i marken finns betongtäckningsbitar, så det kan också vara ett skyddsrum.

I anslutning till gravarna finns det åtta andra hål i marken som verkar ha blivit halvfärdiga. Vid inventeringen 2024–2025 hade vegetationen till stor del tagit över gravarna och ställningarna, vilket gjorde det svårt att på vissa ställen föreställa sig konstruktioner. Målet är nära kopplat till basen IV: 9 väster om det, och norr om målet finns en taggtrådsbarriär, vars taggtrådsbarriär från taggtrådsbarriären i sydvästlig riktning har bevarats på en sträcka av cirka 25 meter (hinder 2).

Försvarsstationen hör till bas IV, vars fästningsutrustning inom Kiviko, Jakomemäki, Rajaby och Kontulaområdet (punkterna IV:1, 3, 5–14 och kanonbatterina 69 och 70, hindren 1 och 2, förbindelseledsnätet och de två brunnarna) utgör ett välbevarat befästningskomplex. Området kan ge en tydlig bild av basen enligt det decentraliserade fästningssystemet under första världskriget.

Byggnadsarbetena har delvis blivit oavslutade, vilket gör det möjligt att inom området se över de olika befästningsanordningarna samt tidens byggnadsmetoder och arbetsordningar.