Tenhola

Norr om Okullaviken från nuvarande lägenhetens huvudbyggnad ca 100 m nordost på en låg backe, genom backen leder uppfarten till gårdens gård. Träden är glest uppvuxen med lövskog, jordmånen är stenig, i närheten förekommer klippor. Det första omnämnandet av Tenholas tillstånd är från 1380. Som adelsgård nämns gården under medeltiden.

På 1500-talet fanns två trallgårdar som senare slogs samman. Den gamla herrgården ligger cirka 100 m norr om den nuvarande herrgården. Den nya boningsgården låg på nuvarande plats senast 1684. De äldsta bevarade ytterbyggnaderna är två stenkällare som byggdes mellan 1674 och 1683 (Lemu kulturlandskap och gamla byggnadsbeståndet, s. 134-135). 2017: På den högsta punkten i backen finns kvarlevan av en eldstad som utmärker sig med ca 2 m diameter låg vegetationsbetäckt kulle, vid borrningen konstaterades kol.

I närheten av marken finns det några stenblock med en diameter på mer än 50 cm som eventuellt ingår i byggnadens grund, några stenar känns också under ytvegetationen. På vissa ställen finns det stenblock vid kanten av en väg som leder från en kvarleva av en eldstad till ett hus öster om huset. Enligt 1808 års storskifteskarta fanns det även byggnader på gården norr om en körväg som leder till huset och en väg som leder österut.

I dessa områden hittades inga ytliga kontroller eller borrningar, t.ex. stenkoncentrationer eller kol. Syftet är begränsat till de uppgifter som ges i Lemus kulturlandskap och gamla byggnadsstambok, vilka baserar sig bl.a. på 1700-talets storskifteskartor samt på nu gjorda terrängobservationer.