Suttenhaka

Bostället ligger på Tavastehus Hauho, cirka 1,5 km norr om byn Södra, på västra sidan av riksvägen 10 på en låg och rund slättplanterad kulle som stiger mindre än 2 meter från sin omgivning. Det ganska jämna lagområdet är cirka 15 m i diameter och vid foten är diametern cirka 30 m. Jordmånen består av sand, som på vissa ställen huvudsakligen består av nävar av mindre stenar.

Dessutom finns det några större stenblock med mindre diameter än meter. Trädbeståndet består av ung gran-, tall- och björkskog. I de utgrävda provgroparna hittades år 2012 en bit lina keramik och mörk smuts. År 2022 undersöktes bostäderna genom att man öppnade två korslagda försöksdiken på sammanlagt 17 m2.

Upptäckten bestod av keramik, slipmedel, kvartssoppor och enstaka stycken av bränt ben och bergslagsdammar. Inga prover hittades på området som kunde användas för radiokollagring, men allt fyndmaterial från utgrävningen kunde anslutas till den neurala kulturen. I experimentutgrävningen konstaterades hemvisten vara väl bevarad och vetenskapligt värdefull.

Vid utgrävningar år 2023 valdes Östra sidan av föregående års korslagda försöksdiken ut som forskningsområde, där ett plangrävningsområde på sammanlagt 42 m2 öppnades. Dessutom grävdes några provgropar på en kvadratmeter i närheten av bostaden för att fastställa bostadens storlek. Utgrävningen år 2023 bestod främst av keramik och kvartssoppor.

Inga fasta konstruktioner eller tidsinställda fynd kunde upptäckas. Vid utgrävningar år 2024 valdes till forskningsområde den västra sidan av korslagda provdiken från föregående år, där ett plangrävningsområde på sammanlagt 95 m2 öppnades. Dessutom öppnades ett mindre utgrävningsområde norr om bostaden för att utreda boets norra gränser.

På utgrävningsområdet kunde man inte upptäcka några egentliga fasta konstruktioner eller spår av dem, men i hörnet av utgrävningsområdet år 2024 och försöksdikena år 2022 finns en stor tunn jordsten vars yta är skadad av eldhållning. Det finns en tydlig upptäckt och kolblandad mark runt stenen. Enligt timingproven skulle användningen av bostaden komma att ta slut vid slutet av den yngsta kulturen ungefär vid tiden för åren 2400-2300 f.v.t., vilket visar att det förekommit mänsklig verksamhet på orten senare, eftersom åtminstone en kos tand tyder på betesgång i området. Träkolet kan också ha kommit från en skogsbrand eller röjning under medeltiden