Ryynhuhta

Inventering 2008: Objektet ligger på en ganska stenig terrassliknande sydsluttning av en kulle med namnet Ryynhuhta och på en platt sluttning söder och norr om en väg som anges på grundkartan. Till ett rösenområde som är ungefär 50 x 150 meter stort hör 19 kaskirös och två skrattguider. På sin höjd är området åtminstone delvis ett icke-vattenspolat område och ligger delvis ovanför strandlinjen för den baltiska sjön på cirka 161 meters höjd.

Området är litet plant och synbarheten i området ganska god. En stor del av röset är litet och ganska svagt avskiljbart. Rökarna är med undantag av två hoplagda på jordstenen, deras diameter varierar mellan 1-2 meter och höjden mellan 0,3-1,2 meter (jordstenen räknas med i höjden). Naurishjärnen ligger söder om vägen i mitten av området på ett avstånd av cirka 1,5 meter från varandra.

Den ena rovorna är sydväst-sydvästlig och har 1,3 x 2,5 x 0,5 meter (bredd x längd x djup), den andra är sydost-västlig och mäter 1,5 x 2,5 x 0,7 meter. Föremålet är välbevarat trots skogsavverkning. I skogskartan från 1874 har på platsen för objektet ritats kvadrater som markerar kaskis. Detta framgår av de arrendeavtal om kastrering som hittades i Skogsforskningsinstitutets arkiv i samband med inventeringen och som kronotorparna och delvis även den övriga befolkningen i området har ingått med Forststyrelsen.

I kaskavtalet ingick att bland spannmålsfröna såddes träfrön, t.ex. tallfrön i samband med den sista sådden, varefter området beskogades. Området måste vara omgivet av ett stängsel i ytterligare åtta år för att förhindra att den skoggående boskapen trasslar till plantor (Evo-Vattenfördelning 1880-1924 historik, avtal nr 43, vagn 20). Marken täcktes av täta gräsmattor och ormbunkar, vilket ledde till dåliga kontrollmöjligheter.