Asikkalan kirkonkylä

Asikkala kyrkby är ett exempel på hur finska kyrkbyar byggdes före förnyelsefasen som började under 1920-1930-talet. Kyrkobyns natur som agrarmiljö har bevarats eftersom byggandet och det kommersiella centret har koncentrerats till Värksyä vid riksvägarna. Bynykter i Päijänne Asikkalanselkä strandzon har en sidosida av en klippig backe med en tegelkyrka med huvudtorn som byggdes i slutet av 1870-talet.

På kyrkobacken finns även kaplanspräst och sockenmakasin från 1840-talet i slutet av 1800-talet. På norra sidan av kyrkbyns centrum finns en kyrkogård. Till kyrkobyns byggnadsbestånd hör bl.a. den tidigare kyrkoherdeprästgården, lägenheterna Lukkarila och Suntiola, Nordens handelsbyggnad, den tidigare folkskolan, det tidigare ålderdomshemmet samt bland annat husen Mindre Laukkala och Leino, huvudbyggnaden och gråstensnavet på Suntiala stamlägenhet samt Asikkala Hembygdsmuseum.

På södra sidan av kyrkobyns åker ligger Övre Lusila och Ala-Lusila. Kyrkobyns övriga byggnadsbestånd består av en liten bebyggelse med bebyggelse i början av 1900-talet, belägen söder om kyrkbacken och på klippans sluttning, och av driftscentrum för stamlägenheter från början av 1900-talet.