Råckers

Målet ligger i Karija stadsområde på södra och östra sidan av korsningen mellan Krogggårdsvägen, Ekenäsvägen och Landsbrovägen på ömse sidor om Krogggårdsvägen. Platsen är den övre kanten av en 1:a sluttning i sydväst - nordostlig riktning mot söder och sydost mot Salpausselkä, med sand och grus. Idag är omgivningen gatu- och parkområde samt gårdsmark.

Under stenåldern har platsen varit belägen i det österutskjutande udden vid västra stranden av sundet som förenar Lepinsjön och Svarta havet. Vid bronssäsongen har det tydligen bildats en smal kanna. Platsen har konstaterats 1928 (Hackman), då två jordblandade röbyar (Råckers II-III) från Krogggårds södra och norra sida kartlagts på cirka 60 meters avstånd från varandra.

Senare 1938 (Cleve) av dem till 100 m västlunch har ytterligare ett rös (Råckers I) upptäckts samt kvarlevor av stenåldersbebyggelse mellan tidigare rösen. Råckers I, som ligger längst söder om korsningen mellan Krogggårds och Landbrovägen, har undersökts 1938 (Cleve) och 1939 (af Hällström). I östra ändan av Råckers II-området har man grävt 1945 (af Hällström).

Den är sedermera helt förstörd på grund av byggandet av väg och hus. I Råckers I (12 x 12 x 0.5 m) har man funnit hartskoncentrat och en hittekoncentration som tolkats som urnagrav. Vid sidan av det brända benet har man tagit tillvara bland annat en dubbelknapp av brons. Råckers II (16 x 12 x 1.5 m) innehåller en primärgrav bestående av brända ben och kiselbitar från bronsåldern samt minst en sekundär begravning på kanten av röset.

Den senare innehåller hartskoncentrat, brända ben och en bronsring som lett till att den tolkats som en urnagrav från romersk tid. I båda röbyarna har man funnit en kantram av större stenar som avgränsat en kulle av sten och mark. Råckers III (13.5 x 13.5 x 1.5 m) Norr om Krogårdsstränderna är tills vidare outforskad, men verkar till sin konstruktion likt två andra röbyar.

På dess sydvästra sida om vägkanten och fyllnadslandet Råckers II har man funnit tecken även på en stenålders bostad, som dock sannolikt helt och hållet blivit kvar under gatu- och gårdsområdena. Råckersrösen är sällsynta som bronsålderns gravtyper och utgör en forskningshistoriskt betydelsefull helhet.