Pukkivuori

Kaskiröskområdet och skrattopparna ligger öster om Savijärvi på västra sluttningen av det vidsträckta Pukkiberget. Föremålet hittades på basis av Seppo Kylokkäs uppgifter. Enligt honom finns det också rester av torpa i området, men de hittades inte vid inventeringen. Det består av sju kaskiröskhus och två skrattguider.

Det är cirka 100 x 300 meter stort och indelat i två helheter. Den tidigare torpen i Savijärvi ligger cirka 1,1 kilometer sydväst om målet, byn Iso-Evo cirka 9 kilometer sydväst. I den södra gruppen finns två små kaskrönor med en diameter på cirka 1–1,5 meter och en skrattguide, 1 x 2 x 0,5 meter. Gruppen ligger på en liten terrass med blandad skog på båda sidor av den skogsväg som syns på grundkartan.

Den nordligare gruppen består av fem små kaskrönor och den sydligaste delen av gruppen är en rund skrattguide med en vall. Vallens yttre omkrets är cirka tre meter, den jordiga och rundade grop som ligger innanför vallen är cirka en meter i diameter. Röknäsen bildar ett smalt, glest och törstigt mönster som sträcker sig från den övre sluttningen till stranden av Savijärvi.

Marken är mestadels ganska stenig, på vissa ställen till och med stenig, men på vissa ställen nästan stenfri. Trädet består av fullvuxen gran, undervegetationen består av bl.a. blåbär och gåskål. Det tar över hundra år att få slut på kastningen. Målet är välbevarat. De punkter som observerats i himlen (2008) granskades vid inventeringen år 2025.

I södra delen av området, längst upp på den lilla kullen väster om skogsvägen, hittades det rovor som Himmelen nämnde (plats 6789973 E 401707), men inga tydliga kaskrönor upptäcktes. På platsen finns mossade jordstenar som delvis spruckits och upplösts på plats. I norra delen upptäcktes ett större mossigt rösle väster om skogsvägen och norr om den en rund skrattguide med vall (plats N 6790129 E 401694).

Inga kaskrönor närmare stranden observerades, utan mossade jordstenar och naturliga stenmarker. Terrängen är mycket fuktig och stenig, och det verkar inte särskilt lämpligt att kalhugga. Det finns gott om träd i området som gjorde det svårt att observera. Ett röset väster om skogsvägen definierades som platsen för objektet och rovorna som subobjekt. Man gjorde egna avgränsningar av området baserat på terrängobservationer och 5 p laserskejsningsmaterial.