Iso Mustasaari 16

Platsen är belägen på Sveaborg öster om Stora Korsholm söder om servicebryggan, söder om tre tippar. Vraket befinner sig på en hård botten på cirka fem meters djup vid den mittersta tidalen. Det är fråga om en bottendel av vraket på ett fartyg med träskrov, där ungefär hälften av den ursprungliga längden finns bevarad i längd.

Den bevarade södra änden av vraket har delvis legat kvar under stenbrottet och marken. Det är inte känt om den bevarade delen av vrakets för eller akter. En del av vraket har muddrats bort när serviceflakets kaj är uppförd. Enligt Harry Alopaeus hade Helsingfors stads mudderverk Annel (1981) ett revben från vraket som var ek.

Även senare byggarbeten har skadat vraket. På den tiden kontrollerade Museiverkets Arkeologiska fälttjänster vraket genom dykning. Uppenbarligen var det delar från detta vrak som visade sig vid muddringen av servicestranden även under sensommaren 2020. Prov togs för att hålla årslustration. Träarten är ek.

Träden har fällts tidigast 1742. Men eftersom det inte finns några löv på ytan går det inte att ge en exakt tidpunkt för fällningen. Flottan har haft traditionen att auktionera ut sina gamla fartyg. De som inte är godkända för försäljning har sänkts till grund för farledsbarriärer, vågbrytare, broar och kajer.

När man ville förbättra Viaporbasens operativa kapacitet byggdes en krigshamn på östra stranden av Stora Korsholm. Som grund för vågbrytaren användes skaller från Pommernkriget (1756–1763) som byte. Den bevarade bottendelen av vraket kan tillhöra en skallig man som heter Ancklam, Prinz Wilhelm, Prinz von Preussen eller Alte Treu. Vraket beskrevs som en del av Vattnet (2021-2026) projekt vintern 2022.