Helsingfors synagoga är det andra av landets två judiska religions- och kulturcentrum. Den fasta inredningen i en byggnad av betydelse för den judiska bosättningens historia, byggnadskonstmässigt och stadsbildligt, har bibehållits väl. I Finland finns bara två synagogor, av vilka den byggnad som färdigställts i Helsingfors 1906 är något äldre än Åbo synagoga.
Till skillnad från många judiska helgedomar i Europa har Finlands synagogor skonats - förutom synagogan i Viborg - från förstörelsen av andra världskriget. De relativt unga synagogorna i Finland utgör ett slags slutpunkt i synagogaarkitekturens tradition. I byggnadens yttre arkitektur har man i Centraleuropa och England använt en vanlig synagogatyp som selektivt tillämpar repetitionsstiler och som kännetecknas av bl.a. rundbågsstil.
Synagogans synliga läge längs gatan visar hur den judiska minoritetens ställning stärks i staden. Området hade blivit ett judiskt bostadsområde efter det att marknaden för begagnade kläder hade flyttats från Finlands banks tomt till Kampp. Dekorationen i synagogasalen i Helsingfors har bevarats exceptionellt väl i sin ursprungliga dräkt.
Salen på andra våningen kantas av läktare från tre sidor. I den fasta inredningen har man använt detaljer i jugendstil. På halsen på takkupolen, som understöds av fyra gjutjärnsstolpar, har man målat sjuarmade plöjare (menora) för att hänvisa till den gyllene plöjaren i Salomos tempel i Jerusalem. Läsborden, bänkarna, läspulpeten (bima) på en inhägnad läsbås och toraskåpet (aron hakodesh) är original, likaså ljuskronorna och lyktorna på pelarna.
På synagogans första våning finns ett litet bönerum som används som arken (minjan), de rum som ursprungligen reserverats för skolan är kontorsutrymmen. Vid restaureringen 2005 har åtgärder vidtagits för att återställa, bl.a. läktarnas näträcken, färgläggning av väggarna och deras dekorativa spår.
