Helsingfors synagoga är det ena av landets två centrum för judisk religion och kultur. Byggnaden berättar om den judiska bosättningens historia i Helsingfors och är betydande både som byggnadskonst och i stadsbilden. Dess fasta inredning har bevarats väl. I Finland finns bara två synagogbyggnader. Den i Helsingfors blev färdig 1906 och är något äldre än den i Åbo.
Till skillnad från många judiska helgedomar i Europa har synagogorna i Finland klarat sig undan andra världskrigets förstörelse, med undantag av synagogan i Viborg. Finlands relativt unga synagogor bildar ett slags slutpunkt i synagogarkitekturens tradition. Byggnadens yttre arkitektur följer en synagogtyp som var vanlig i Mellaneuropa och England och som tillämpar nystilarna selektivt.
Kännetecknande för den är bland annat att fasaden delas in enligt rundbågsstilen. Helsingfors synagoga ligger synlig vid gatan, och läget berättar om hur den judiska minoritetens ställning i staden stärktes. Området hade blivit ett bostadsområde för judar efter att den så kallade narinken, torget för begagnade kläder, hade flyttat från Finlands Banks tomt till Kampen.
Inredningen i synagogsalen i Helsingfors har bevarats exceptionellt väl i sitt ursprungliga skick. Salen ligger i andra våningen och kantas av läktare på tre sidor. I den fasta inredningen finns detaljer i jugendstil. Takkupolen bärs upp av fyra gjutjärnspelare. På kupolens hals är sjuarmade ljusstakar (menora) målade som en hänvisning till den gyllene ljusstaken i Salomos tempel i Jerusalem.
Läsborden, bänkarna, läspulpeten på det inhägnade läspodiet (bima) och toraskåpet (aron hakodesh) är ursprungliga, likaså takkronorna och lamporna på pelarna. I synagogans första våning finns ett litet bönerum (minjan) som används på vardagar. De rum som ursprungligen reserverades för skolan används som kontor. Vid restaureringen 2005 gjordes återställande åtgärder, bland annat läktarnas näträcken, väggarnas färgsättning och deras dekorrand.
.jpg)
