Finlands Bank

Finlands Bank, Riksarkivet och Ständerhuset norr om Senatstorget speglar Helsingfors roll som huvudstad och för vidare den klassicistiska arkitekturen i stadens monumentala centrum. Finlands Bank är landets centralbank, Riksarkivet landets centralarkiv och Ständerhuset landets första lantdagshus. Monumentalbyggnaderna har blivit nationella symboler, och tillsammans bildar de en grupp som visar hur staden byggdes enligt stadsplaneringens ideal i slutet av 1800-talet.

Byggnadernas interiörer är dekorativ interiörkonst, och i stommarna har man använt järnkonstruktioner som var avancerade för sin tid. De internationella arkitekturtävlingarna om planeringen av banken och Ständerhuset hör till de tidigaste i Finland. Finlands Banks huvudbyggnad har formen av ett italienskt renässanspalats, liksom många andra europeiska bankbyggnader från samma tid.

Arkitekturen speglar den moderna bankverksamhetens rötter och har varit en förebild när landets banker har planerats. Banken ritades av den tyske arkitekten Ludwig Bohnstedt, och den öppna platsen framför den har en monumental karaktär. I norr kantas platsen av Statsarkivets byggnad. Dess pelare reser sig från en sockel genom flera våningar i en så kallad kolossalordning, och fasadens mittpartier skjuter fram som risaliter.

I öster kantas platsen av Ständerhuset med sin pelargavel. Det ritades av Gustaf Nyström, samma arkitekt som ritade arkivbyggnaden. Liksom banken är det fritt placerat på sin egen tomt, efter förebilder från Wiens Ringstrasse. På platsen framför banken står J.V. Snellmans staty, som restes 1923. Statsarkivets, numera Riksarkivets, äldsta huvudbyggnad har tre byggnadsdelar som är olika stora och öppnar sig åt olika håll.

Brandmurar skiljer dem från varandra: aktmagasinet, alltså dokumentförrådet, forskarsalen med sina gjutjärnsgallerier och sina dokument, och kontorsflygeln mellan dem. Interiörerna med sina dekorationsmålningar är imponerande, till exempel trapphallen vid huvudingången och rummen intill den. Arkivtillbyggnaden längs Snellmansgatan är från 1920-talet, och tillbyggnaderna väster och norr om den gamla delen är från början av 1970-talet.

Från samma tid är också allmänhetens ingång till arkivet. Ständerhuset byggdes till samlingsplats för de tre ofrälse stånden. Det byggnadsprogrammet syns i de klassicistiska fasaderna och deras pelarordningar, och i de festliga interiörerna, som är rikt dekorerade med målningar. I gavelfältet på Ständerhusets klassiska tempelgavel står en skulpturgrupp gjuten i brons.

Dess centralgestalt är kejsar Alexander I, som stadfäster Finlands lagar och rättigheter. Gruppen till höger skildrar folkets utveckling genom kamp fram mot en bättre framtid, och gruppen till vänster utvecklingen genom arbete. Ständerhusets interiörer domineras av en monumental trapphall med glastak.

Ovanför trappavsatsen reser sig en kopia av den sockelskulptur som föreställer lagen. Originalet hör till Walter Runebergs staty av Alexander II på Senatstorget. För varje stånd finns en stor sessionssal i den andra huvudvåningen, med tillhörande kansli- och förrum. På Kyrkogatans sida är borgarståndets forna sessionssal numera Festsalen, bondeståndets sal mot Fredsgatan är Föreläsningssalen och prästerskapets sal mot Snellmansgatan är Informationssalen.

Bakom Ständerhuset ligger en liten park med springbrunn. En enhetlig parkplan för omgivningen kring Finlands Bank och Ständerhuset gjordes upp 1890.