Helsinge kyrkoby

Helsingfors socken representerar den bybebyggelse som under medeltiden föddes i floddalarna vid Nylands kust. Byn är väl bevarad i en konstdräkt från 1700- och 1800-talen. Den stora Rantavägen går genom Helsingfors sockens kyrkby i Keravaälvsdalen. Byns centrum är en gråstenskyrka omgiven av en kyrkogård i mitten av 1400-talet.

På torget utanför kyrkan finns två spannmålsmakasiner med viktak. Den medeltida stenkyrka som tillägnats Sankt Laur är klädd efter branden 1893. Arkitekt Theodor Höijer designade och välbevarade är en av de mest framstående exemplen i Finlands kyrkors restaureringshistoria. Tegelornamentiken i kyrkans västra ände följer de orientaliska medeltida stenkyrkornas huvuddekoration.

Övre delen av östra änden med kors- och cirkelkompositioner är från 1890-talet, liksom de graderade topparna av yttre hörnkontreforer, fönstrens kantmurar, portalen till västra ändens förmaksrum samt vapenrummets ändar. I mittskeppet till den treskeppiga, femtraveiska kyrkodeln finns stjärnvalv, varav den östligaste före återuppbyggnaden 1893-94 var 28delad, såsom i tidskyrkorna i Östra Nyland.

Sidoskeppen har korsvalv. Fyrkantiga pelare med hörndrag är ovanligt tunna. Målningsleken i valv och längsgående arkadbågar samt den mörkfärgade fasta inredningen med läktarräcken, predikstolar, altargolv, bänkar och orgelfasader är alla utformade av Höijer. Bottenvåningen i klockstapeln norr om kyrkan är en medeltida tvärs överst av rött tegel.

Den bäst bevarade gamla delen av kyrkogården som omges av stenmuren ligger öster och sydost om kyrkan med gravminnesmärken från 1700-talet och början av 1800-talet. De två gravkapellen på östra sidan har med tiden förenat sig med stenstaket: det nyklassiska gravkapellet av släktet Cronstedt (1811) och von Wendt-kapellet av lagil (1848).

Kyrkoherdeprästens huvudbyggnad, omgiven av en park, är nyrenessans. I prästgården finns även ekonomibyggnader. I norra delen av kyrkbyn finns ett skolhus (1837), där även kommunalmöten har hållits. Kyrkobyns övriga byggnadsbestånd består av driftscentrum för knappt tio stamlägenheter, vilkas byggnadsbestånd till de äldsta delarna härstammar från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.

Olofs, Danis, Nygrannas, Riddars I och II, Juns, Hannusas, Nedre Rutars och Nyknapas ligger som en tät gruppby vid den gamla landsvägen. Kvarnen på byns kvarnplats vid Kerava älv är byggd 1898.