Helsinge kyrkoby

Helsinge kyrkoby är ett exempel på den bybebyggelse som växte fram i ådalarna vid Nylands kust under medeltiden. Byn är väl bevarad och står i stort sett som den gjorde vid övergången mellan 1700- och 1800-talet. Stora Strandvägen går genom Helsinge kyrkoby, som ligger i Kervo ådal. I byns centrum står en gråstenskyrka som byggdes i mitten av 1400-talet, och runt den ligger kyrkogården.

På den öppna platsen framför kyrkan står två spannmålsmagasin med brutet tak. Den medeltida stenkyrkan är helgad åt Sankt Lars och står i den skepnad den fick efter branden 1893. Den ritades av arkitekten Theodor Höijer, och eftersom hans arbete är väl bevarat hör kyrkan till de mest betydande exemplen i restaureringshistorien för Finlands kyrkor.

Tegelornamentiken på kyrkans västra gavel följer samma mönster som gaveldekoren på de medeltida stenkyrkorna i östra Nyland. Övre delen av östra gaveln med sina kors- och cirkelkompositioner är från 1890-talet. Från samma tid är de trappade krönen på strävpelarna i ytterhörnen, murningarna kring fönstren, portalen till förrummet i västra änden och vapenhusets gavel.

Kyrkorummet är treskeppigt och delas in i fem travéer, och i mittskeppet finns stjärnvalv. Före återuppbyggnaden 1893-94 var det östligaste av dem indelat i 28 delar, precis som i de samtida kyrkorna i östra Nyland. Sidoskeppen har korsvalv. De fyrkantiga pelarna har urtag i hörnen och är ovanligt tunna.

Måleridekoren i valven och i de längsgående arkadbågarna är ritad av Höijer, och det gäller också hela den mörka fasta inredningen med läktarbarriärer, predikstol, altarring, bänkar och orgelfasad. Klockstapeln norr om kyrkan har en bottenvåning från medeltiden. Den övre delen är murad av rött tegel, har tvärgavlar och spetsig topp, och byggdes efter branden.

Kyrkogården omges av en stenmur, och dess bäst bevarade gamla del ligger öster och sydost om kyrkan. Där står gravminnesmärken från 1700-talet och början av 1800-talet. De två gravkapellen på östra sidan anslöt på sin tid till stenmuren: släkten Cronstedts nyklassicistiska gravkapell (1811) och släkten von Wendts kapell (1848), som är murat av slaggtegel.

Kyrkoherdens prästgård omges av en park, och huvudbyggnaden där är byggd i nyrenässans. På prästgårdens gårdstun finns också ekonomibyggnader. I byns norra utkant ligger ett skolhus (1837), där man också höll kommunalstämmor. Byns övriga byggnader hör till driftscentrumen på knappt tio stamhemman. De äldsta delarna av dem är från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.

Gårdarna Olofs, Danis, Nygrannas, Riddars I och II, Juns, Hannusas, Nedre Rutars och Nyknapas ligger som en tät gruppby längs den gamla landsvägen. Kvarnen står på byns kvarnplats vid Kervo ås strand och byggdes 1898.