Hagnäs II

Målet ligger i den nordöstra delen av Karija stadsområde på nordöstra sidan av Krogggårds Löwengatan och korsningen av stamväg 53, till största delen vid nuvarande stamväg på ömse sidor om den tidigare Vallarsvedjanvägen. Platsen är en sandudd som sticker sydost om sluttningen av Salpausselkä, vilken sluttar söderut och sydost.

Området har under sten- och bronsperioden varit en nordöstlig havsvik och även under järnåldern har Lepinsjön sträckt sig till den sydvästra åkeröppningen. Fornlämningen har konstaterats 1979 (Jung - Hirviluoto), då man upptäckt bränd lera och slagg på åkern. Innan stamvägen byggdes har grävts ut 1980 (Hejikkarinen), där man funnit tecken på bebyggelse med både sten- och metallålder.

Linakeramik som representerar stenåldern har huvudsakligen erhållits från områdets nordöstra del och bronsåldern Sarsan-Tomitsa textilkeramik och repytan epineolitisk keramik i sydvästra delen. Det finns inga fasta rester i den tunna och delvis förstörda kulturvåningen. Vid inventeringen 1982 (Herviluoto - Suominen) har man i vägfall norr om utgrävningsområdena funnit ett tydligt kulturlager och lerkärlsbitar, brända ben och lera samt slagg och kvarts.

Enligt inventeringen 1996 (Seppälä) har dessa punkter numera försvunnit vid vägskärningar. Topografi visar dock att fornlämningen kan ha bevarats i skogen nordväst om området i triangeln mellan korsningen och gamla Vallarsvedjant. Den metallålders bosättningsfasen kan också omfatta Krogggårds förmodade hemvist 100 m väster om området (KARJAA 49).