Gålibacka

Objektet ligger i Karjas östra del vid gården Höglids gård i Starkom by, 200 m från järnvägen Helsingfors - Åbo och 500 m från Stora Gåliberget till den nordnorra sjön Högbensjön vid västra stranden av ån Långån som går ner till Bruksträsket. Platsen ligger vid foten av en hög bergsbacke, där en lerig och suvanto med lera breder ut sig.

På östra sidan finns ett smalt och brant sund där Långan flyter. Under stenåldern har området varit en skyddad skärgård med god anslutning till öppna havet. Platsen nämns för första gången 1923 (Nyman), då man fått stenföremål från potatisjorden på ny gård. De har vid inventeringen 1931 (Cleve) konstaterats vara bostadsfynd.

På bosättningens förmodade kärnområde har utgrävningar gjorts på östra och nordöstra sidan av huvudbyggnaden omedelbart efter inventeringen 1931 (Röräää). I undersökningarna har tydliga kulturlager och fynd påträffats närmast på övre sluttningen och över kraschen, där även en eventuell hembotten och därtill hörande eldfasthet har upptäckts.

Upptäckten består till största delen av tidiga kamkarameller av lerkärlsbitar, fragment av stenföremål, kvarts- och bergartsdammar samt bränt ben. Den nedre gränsen för den äldre fasen av keramik (I:1) sammanfaller med höjdkurvan 32 och den yngre fasen (I:2) på 29 meter. Bosättningen fortsätter väster och sydväst om huvudbyggnaden, men dess omfattning har hittills inte fastställts.