Dickursby (Tikkurila) Simonsböle

Simonsböle har tillhört Dickurila sedan 1660-talet. Simonsböle nämns möjligen för första gången 1417 (Sv. Dipl., ser. II nr 233). En säker uppgift om Simonsböle finns dock först från 1492 (Pirinen 1951, sid. 94-97). Simonsböles tomt är markerad på kartan över Samuel Brotherus från 1708. På platsen fanns då tre gårdar: Johans, Mattans och Klökars.

Tomtmarken på strandbankarna på östra och västra sidan av floden är fortfarande delvis i bruk. Både tomtens och dess omgivningars markanvändning håller på att förändras på grund av byggande av egnahemshus och vägar. På flodens östra strand finns både nya och gamla egnahemshus norr om Koisotiti. Söder om Koisotiti fanns ett gammalt hus med gårdsbyggnader.

Huvud- och sidobyggnaderna låg i utkanten av en välskött gård. Endast gårdsmarken (ca 3⁄4 av tomterna) var obebyggd. Alla husen var lätta att bygga. Mellan det gamla huset och älven låg en tät vevita i öster. I söder fanns en skogsbevuxen Osmanpark, som numera har röjts, vid flodens västra strand ligger vid tomten en bas i staden Vanda norr om Koisoti.

Söder om vägen finns Johans hus (VKY, sid 176) som byggdes på 1920-talet och runt vilken finns en ovårdad park. Omkring 3⁄4 av tomtområdet är obebyggt. Fornlämningar ovan jord kunde dock inte urskiljas, eftersom parken är täckt av tät undervegetation. En fältundersökning som genomfördes 2012 i östra delen av objektet visade att fornlämningen var helt förstörd för det undersökta området, och med undantag av enstaka fynd i det blandade landet fanns det inget som tydde på att det fanns bevarade delar kvar i objektets östra del.

År 2017 provgrävdes den västra delen av tomten (Mattas). Avgränsningen av området har kontrollerats vid terrängbesöket 7.8.2018. Planbeteckningen för det område som begränsats till fornlämning är sm-2.