Västerby Gammelby (Skällargård)

I norra delen av byn Västerby ligger området nordost om Kohagen, där man har upptäckt en eventuellt medeltida och redan då avfolkad bytomt. Enligt Konungens kartverk (Alanen och Kepsu, kartsidan 18) ligger tomten på vägdörren kanske torp och norr om den finns en herrgård eller ensamhus vid namn Skällar=gård. på 1800-talets bärarkartor (karttidning 2014 01, http://digi.narc.se/digi/view.ka?kuid=806531) är området äng och åker sydväst om Sköldargård.

Vid inventeringen av Haggrén år 2007 fanns i Västerby i Lappvik i Nordsjön fem hus i mitten av 1500-talet. En av dem var länsmannen Clemet Erssons gård. Den ödelades redan i början av 1560-talet och i slutet av 1600-talet fanns bara två av byns hus kvar. Den äldsta kartan över byn är från 1701. Västerby låg då på sin nuvarande plats, men det framgår av kartan att bytomten från början låg knappt en kilometer norr om den nuvarande, från vilken den hade flyttats närmare havsstranden.

Detta har troligen skett 1634, då Västerby rustholl inrättades. Husens tomter ligger på slätter sydväst och öster om den lilla bergkullen. På östra sidan av Kalliokopparet finns två eldstäder med en storlek på cirka 2,5 x 2,5 m och en höjd på 30-50 cm. På den sydvästra sidan av klippan finns tre eldstadsgrunder som är ungefär 2,5 x 2,5 m stora och cirka 50-70 cm höga.

Alla fem grundstenarna är lagda av naturstenar och åtföljs av bränd lera, men inte av tegel. Ladugårdarna är fyrkantiga, och en del av stenarna är brända. På den östra sidan av klippan finns en rektangulär grop med kanter av sten. Från bytomtområdet är det sannolikt möjligt att skilja tomtmarker med fyra hus, men detta kräver detaljerad dokumentation av området.

I norr gränsar tomten till en gammal åker som numera är beskogad. På sydvästra och västra sidan av tomtmarken finns 10-20 olika storlekar (halk. 2-5 m) och ett röthus i olika former. Området är gammalt odlingsmark och åtminstone en del av skräpnätterna är röjningsrötor. En del rösen består nästan uteslutande av stenar, en del består av sten- och jordblandare.

En del rösen består av mörk, kolblandad jord. Framför allt mellan de östligaste rösen skiljer sig gamla odlingsgränser. I norra delen av röset finns en ca 3 m lång och cirka 30 cm hög ugnsbas. Den är byggd av naturstenar och tegel och ansluter sig till ett torp från början av 1800-talet-1900-talet. Även nordväst om röset finns det minst två ugnsgrunder av sten och tegel som troligen daterats till 1800-talet. Området sköts idag som en vårdbiotop.