Västerby Gammelby (Skällargård)

Ett område i de norra delarna av Västerby by, nordost om Kohagen, där en möjligen medeltida och redan då ödelagd bytomt har observerats. Enligt Kungens kartverk (Alanen och Kepsu, kartsida 18) har det i trakten av tomten funnits kanske ett torp och norr om det en herrgård eller en enskild gård vid namn Skällar=gård.

På 1800-talets sockenkartor (kartblad 2014 01, http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=806531) är området äng och åker sydväst om Sköldargård. Vid Haggréns inventering år 2007: I Västerby i Lappvik i Pojo fanns det i mitten av 1500-talet fem hus. Ett av dem var länsman Clemet Erssons gård. Den ödelades redan i början av 1560-talet, och i slutet av 1600-talet återstod endast två av byns hus.

Den äldsta kartan som gjorts över byn är från år 1701. Västerby låg då på sin nuvarande plats, men av kartan framgår att bytomten ursprungligen har legat knappt en kilometer norr om den nuvarande, varifrån den hade flyttats närmare havsstranden. Detta har troligen skett 1634, då Västerby rusthåll grundades.

Husens tomter placerar sig på de platåer som finns sydväst och öster om en liten bergknalle. Öster om bergknallen finns två eldstadsgrunder, som är cirka 2,5 x 2,5 m stora och 30-50 cm höga. Sydväst om berget finns i sin tur tre eldstadsgrunder som är cirka 2,5 x 2,5 m stora och cirka 50-70 cm höga.

Alla fem grunder är lagda av natursten och till dem hör bränd lera, men inte tegel. Stenformationerna är fyrkantiga, och en del av stenarna är brända. Öster om berget i den övre sluttningen finns en rektangulär grop på cirka 4 x 5 m, vid vars kanter det finns stensättning. Det är troligen fråga om en källarruin.

Från bytomtsområdet är det sannolikt möjligt att urskilja tomtmarkerna för fyra hus, men detta kräver en detaljerad dokumentering av området. I norr gränsar tomten till en gammal åker, som numera har beskogats. Sydväst och väster om tomtmarken finns 10-20 rösen av olika storlek (diam. 2-5 m) och olika form.

Området är gammal odlingsmark och åtminstone en del av rösena är röjningsrösen. En del av rösena består nästan enbart av sten, en del är blandade av sten och jord. I en del av rösena finns mörk, kolblandad jord. Särskilt mellan de östligaste rösena urskiljs gamla odlingsgränser. Norr om röseområdet i den övre sluttningen finns en ugnsgrund med cirka 3 m diameter och cirka 30 cm höjd.

Den är byggd av natursten och tegel och hör antagligen till ett torp som dateras till 1800-talet-början av 1900-talet. Även nordväst om röseområdet finns minst två ugnsgrunder murade av sten och tegel som troligen dateras till 1800-talet. Området sköts numera som vårdbiotop.