Vakuutusyhtiö Pohjan talo, Lasipalatsi ja Rautatalo

Försäkringsbolaget Pohjas hus, Glaspalatset och Rautatalo uppskattas för sina konstruktions- och arkitekturlösningar, som var banbrytande på sin tid. Alla tre affärshusen i huvudstadens centrum finns med i det urval av märkesverk inom finländsk modern arkitektur som den internationella organisationen DOCOMOMO har godkänt.

Försäkringsbolaget Pohjas affärshus anses vara Helsingfors första funktionalistiska byggnad. Till modernismens kännetecken hör bland annat bandfönstren som löper obrutna runt de slätputsade fasaderna, de stora skyltfönstren i de första våningarna med affärslokaler och takterrassen. Affärshuset är byggt på en kilformad tomt och har åtta våningar.

Det har en ljusgård, och i gårdens nedre våningar ligger en kontorssal i två våningar. Glaspalatsets affärsbyggnad har formen av ett öppet U och kantar plattformsgården vid Helsingfors första busstation. Glaspalatset är det enda basarhus i Helsingfors centrum som byggdes för tillfälligt bruk och som har bevarats.

Planeringen var stilmässigt djärv för sin tid, och bakom den stod andelsrörelsen. Glaspalatset ligger i en knutpunkt både för trafiken och för stadsstrukturen. Man kan gå rakt igenom affärslokalerna, och de stora öppna skyltfönstren visar upp lokalerna från båda sidor. De vitslammade fasaderna får färg av neonljusreklamer och markiser.

Biografen och restaurangsalen är också iögonfallande offentliga rum med fast inredning och väggmålningar. Rautatalo vid Centralgatan planerades för järnhandelsbranschens centralorganisationer. Efter dem har byggnaden fått sitt namn och sina metallfasader. Kopparfasaden på Rautatalo tar varsam hänsyn till arkitekturen i grannbyggnaderna från slutet av 1920-talet.

Byggnadens arkitektoniska och funktionella mittpunkt är den tre våningar höga ljusgården, den så kallade Marmorihalli, som kantas av kontorslokalernas gallerier. I de övre våningarna omges ljusgården av gallerier som fungerar som sidokorridorer till kontorslokalerna, och i den nedersta våningen av butikslokaler.

Ljusgården med sina kaféer, sin fontän och sina marmorytor anses vara Alvar Aaltos sätt att överföra Medelhavets uterum till nordiska förhållanden.