Tukikohta XII:6 (Pukinmäki)

Målet ligger i Näreparken, på klipporna norr om Näregränden. I försvarsställningen finns både gravar som grävts i marken och kantats med stenar och gravar som delvis fyllts i klippan. I dag skiljer sig gravarna i terrängen från en sträcka av cirka 150 meter, men ursprungligen har gravarna bildat en enhetlig linje som i norr och söder delar sig i två riktningar.

I ofyllda gravar syns två tydliga traverser samt en station i nordöstra kanten, och i mittpartiet verkar det finnas två gropar i graven (storlekar ca 2 x 2 m och 2,5 x 2,5 m, djup 0,5 m). Bröstskydden på gravarna är upphöjda med jordvallar. I den sydvästra delen av fornlämningsområdet finns förutom gravarna tre gropar nära varandra.

I den södra delen finns något rektangulära, cirka 6 m x 3 m x 0,5 m stora stenar. Den mittersta är en cirka 2–4 m bred, cirka 8 m lång och 0,5 m djup V-formad brunn med stenar längs kanterna. Den västligaste är cirka 1, 5–2 m bred, 0,5 m djup och 5 m lång, något rätvinklig, med stenar längs kanterna.

Dessutom ligger ännu längre västerut en, cirka 2 m x 2 m stor och 0,5 m djup, något fyrkantig grop. På basis av den ryska militärkartan har från backen landat en förbindelsegrav söder och sydost från östra Närekulla. Graven har lett till ett kanonbatteri 78 som låg vid nuvarande Mikael Soiniens väg 4–5.

Kanonbatterit och den förbindelsegrav som leder till det har stannat under hus och gårdsområden, men det kan finnas bevarade konstruktioner under marken. Eftersom det inte finns några uppgifter om den exakta placeringen av förbindelsegraven, har områdesbegränsningen för fornlämningen endast antecknats i objektets norra del.

I samband med rivningsarbeten på egnahemshus på tomten i Närekunga 5 i mars 2021 fann man att under det hus som byggdes 1929 låg ett skyddsrum som hade använts som källare och garage. Skyddsrummet var av betong, dess betongtak har stötts med stålbalkar och det har haft hirriga innerväggar. Skyddsrummets yttermått var cirka 10 x 15 m. Föremålet dokumenterades innan byggnadsarbetet fortsatte.

Norr om objektet, vid gränsen mellan klippa och åkerområde går en 3 m bred väg i friluftsbruk, som kantas av diken och längs dikenas kanter även av jordvallar. På vissa ställen syns vägens äldre stenbeläggning. Det är sannolikt en gammal förbindelseväg som på grund av gamla kartor och flygbilder lett till floden i väster och öster sannolikt förenat sig med den förbindelseväg som gått längs Kuismati- och Jokipolontielinjen.

Försvarsstationen hör till basen nr XII, vars objekt (stödpunkterna XII: 1–8 samt kanonbatterierna 76 och 78) har legat inom tomtens och Tapanininvainio-området. Baserna XII: 1 (tapaninvainio), 3 (tapaninvainio) och 6 (Pukkinmäki) samt Kanonbatterierna 76 och 78 (Pukkinmäki) har åtminstone delvis bevarats, men andra objekt har förstörts eller aldrig byggts.