Tukikohta VI:2 (Kontula)

En försvarsstation under första världskriget med byggnadstidpunkten 1915–1918. Målet ligger i nordvästra delen av Blåbärsbacken, på dess topp på öppna klippor och på blandskogssluttningar. Den sydvästra delen av försvarsstationen har stannat på Rintinstigen 15 och 17 samt Mustiksvenskvägen 15–27 under bostadstomter på 1960-talet.

I objektet finns grävda samt i klippor huggna förenings- och stridsgravar som delvis stöds med betong, på sin tid även med timmer. Den nordöstra skyttegraven med fem garderober ligger i korta delar på en sträcka av cirka 65 m. Bakom stridsgraven finns två skyddsrum av betong (storlek ca 2 m x 2 m), vars tak har sprängts.

I den västra delen av objektet finns också två sprängda skyddsrum av betong. I den östra delen finns ca 2 m x 3 m, i den västra delen finns en stor grop med betongkonstruktioner. I nordvästra kanten av backen har det ännu funnits ett hus på 1960-talet, vars grundvalar syns i terrängen. På sydöstra sidan av grunden finns en jordkällare (inre utrymmet cirka 2 m x 2 m), som kan ha byggts i fästningens grop.

Källarens tunna betongtak är intakta och utanför dess dörröppning finns lösa betongtrappor. I norra delen av objektet finns en grotta i berget med tre ingångar. Den halvfärdiga grottan utvidgades 1939 och hade under kriget en ammunitionsfabrik. Grottan bröts i T-form och en smal sidogång gjordes i sydöstra delen av den.

Samtidigt gjordes betongväggar av betong och den nordligaste och mittersta ingången blockerades med betongväggar, varav den nordligaste har en fönsteröppning. En ny ingång byggdes vid den tidigare eld- eller strålkastarestationen och utrustades med en betongvägg med tacksten samt ståldörrar. I grottan går man in genom förmaksutrymmet (hela 2 m x 4 m), men ibland finns det vatten i grottan.

Grottans volym är cirka 290 kubikmeter. Mellan grottans sydöstra sida, mellan baserna VI: 1 och 2 finns det flera betongfat i skogen, antingen från första eller andra världskriget. På toppen av berget finns också två T-formade betongstakar. På båda stativen och mellan dem finns järnstänger i klippan.

Objektet har också 13 oavslutade gropar för eldstationer och skydd. De två grottor som ligger intill grottans nordligaste ingång är avsedda som en sidostation av kaponiertyp, som skjuter åt sydost. I södra delen av blåbärsbacken har det funnits en annan kaponier som eldar åt nordväst, men den har stannat under en egenhemstomt, liksom andra södra delar av försvarsstationen.

Måltavlan har skyddats av taggtrådsbarriären, som delvis bevarats (stödpunkt VI: hinder1). Försvarsställningen utgör tillsammans med taggtrådsbarriären och objekten IV: 1 och VI: 3 en fästningshelhet av Blåbärsbacken. Hela enheten hör till basen VI, vars försvarsstationer 1–14, kanonbattrarna BB9 (B16), B17 och 65, hindret 1 samt vägen ligger inom Kontula, Kurkimäki, Kvarnbäcken och Vesala. Av dessa har försvarsstationerna 6, 9 och 11 samt kanonbatteriet B17 förstörts och station 14 har inte genomförts.