Tukikohta I: tie 1 (Mustavuori)

Vägen går i nord-sydlig riktning genom det klippiga och skogbevuxna Svartberget. Från mitten av vägen går en gren österut mot Niinöns försvarsstationer. I öster har vägen fortsatt över åkern till Bas I: 9, men på åkern går vägen inte klart ut. Från Svartberget fortsätter vägen söderut till Niinöns stig som leder till Bergstoppen.

Vägen har fortsatt längs Niinönstigen och Niinönsvägen till grottan I: 21 och sydost längs Niinönsvägens södra sida, varifrån den sträcker sig norrut mot Niinöns försvarsstationer. Samlingsvägen har bevarats i norra delen av Svartberget i sin ursprungliga dräkt. Vägen är 2,5 m bred och belagd med naturstenar och makadam med en genomsnittlig diameter på cirka 10 cm.

Vägen har delvis pengarerats. I korsningen mellan en vägsträcka från norra delen till nordväst finns regelbundna grävningar som kan ha samband med fästningar. I södra delen av Svartberget är vägen längre fram täckt med sand eller stenaska. Den östra väggrenen som går i riktning mot Niinön är täckt med filterduk och flis, men stenarna skärs på plats genom täcket.

Vägavsnittet utanför grottan I: 21 är också täckt och används som transportplats för vegetabiliskt avfall, och de ursprungliga konstruktionerna syns inte. Den del som utgår från Niinholmsstigen åt sydost är också i nordvästra ändan täckt med grus, men vid en vändplats i korsningen mellan Niinöns och Porsviksvägen ligger den till stor del i sin ursprungliga dräkt.

Här syns vägen som en cirka 4 m-6 m bred vägbank med diken på båda sidor och stenbeläggning på vägen. Söder om vägavsnittet finns det 0,5–1 m djupa grävningar norr om vändplatsen. Söder om Niinholmsvägen i sydost, till en grotta som följer efter första världskriget, är den svängande vägsträckan helt skogbevuxen och utmärker sig i den rynkiga skogen som en cirka 4–6 m bred vall med diken på ömse sidor.

På grottans östra sida är vägen i bruk och de ursprungliga konstruktionerna är troligen inte bevarade. Samlingsvägsnätet är beläget i området I, vars försvarsstationer ligger på Niininholmen (stödpunkter I: 3–5, 9 och hinder1) och Svartberget (stödpunkter I: 10–21, kanonbatteri 61, brunn, barackområde samt vägar 1–3).

Dessutom har basen numera omfattat ett förstört kanonbatteri 62 och flera andra försvarsstationer planeras, men planerna har inte hunnit genomföras. Svartbergets fästningsutrustning består av den bäst bevarade fästningen i huvudstadsregionen. Området kan ge en klar bild av en bas under första världskriget som följer det despridda fästningssystemet.