Tukikohta I:20 (Mustavuori)

Målet ligger i västra delen av Svartberget, vid foten av den branta bergssluttningen och vid övre kanten. Terrängen är delvis av öppen klippa, delvis gles blandskog. I objektet finns gravar som har grävts ned i berget. I södra delen går graven ner till foten av backen framför en ofullbordad grotta. I sluttningen är gravens bredd 1,3 och djupet av en del av avståndet 7 m. För eld- och utkiksstationer har man brutit åtta eller nio gropar med cirka 2 m x 3 m – 5 m x 6 m och djup 2 m – 3 m. I objektets mittparti finns en grop som inte leder till graven.

Gropens bredd är 3 m – 4 m (vid bredd), längden är cirka 6 m och djupet 0,5 m. Man har börjat bygga en grotta i form av hästsko i den södra ändan av målet, men endast två direkta sektioner har hunnit brytas. Båda har en bredd på cirka 6 m och en höjd på cirka 5 m, ett sydöstra hålrum har grävts 14 m från längden in i klippan (den andra hålan var 2024 fylld med vatten och kunde inte nås).

Grottans ingångar är belägna i 7 m djupa klippor med unika proportioner i huvudstadsregionens fästningsområde. I mitten av objektet finns en grav som har brutits i en klippa och nära en grop som inte leder till en grav, en betongpelare med en höjd av 0,4 m. På foten finns två metallfästbultar. Stapens längd är 3,7 m. Den ena änden är 0,8 m smal på 1,8 meters avstånd.

Den andra änden är 1,2 m bred på 1,9 meters avstånd. På den sydvästra sidan av de konstruktioner som grävts ner i klippan finns stenbrottsvallar samt fyra gropar som grävts ner i marken, av vilka en form är något rektangulär. Groparna kan ha samband med befästningsarbeten, vilket ledde till att avgränsningen av objektets fornlämningar utvidgades 2025.

Målet hör till basen I, vars försvarsstationer ligger på Niininholmen (stödpunkter I: 3–6, 9, hinder1, vägar 2–3) och Svartberget (stödpunkter I: 10–21, kanonbatteri 61, två brunnar, barackområde, kabelspår, väg 1). Basen har även omfattat ett förstört kanonbatteri 62 och flera försvarsstationer planeras, men planerna hinner inte genomföras.

Föremålen för bas I utgör huvudstadsregionens bäst bevarade fästningskomplex. Byggnaderna har delvis blivit oavslutade, så att man inom området kan se olika befästningsanordningar samt tidens byggnadsmetoder och arbetsordningar.