Tervakosken paperitehdas ja yhdyskunta

Tervakoski pappersbruk är det äldsta av de pappersbruk som i dag är i drift i Finland. Den nuvarande gestalten hos produktionsbyggnaderna i rött tegel härstammar i huvudsak från 1900-talets många utbyggnadsskeden. Runt pappersbruket har det vuxit fram ett samhälle med sin kyrka, sina skolor, sitt föreningshus och sina arbetarbostadsområden från olika tider.

Till fabrikssamhället hör ett arbetarbostadsområde som byggdes enligt mönsterritningar i början av 1900-talet, den forna folkskolan (1891), föreningshuset (1958-63), daghemmet (1948), hälsohuset (1950), rad- och flervåningshusen vid Varismäenkuja (från 1940/1950-talet) samt Lepolas grupp av åldringsbostäder söder och sydost om fabriken.

I parken vid åstranden söder om fabriken ligger arbetsledarnas bostadsbyggnad, den så kallade Pomola (1900), ritad av arkitekten Rikardo Björnberg. Från 1800-talet har den gamla holländeribyggnaden bevarats, den handpappersavdelning som ingenjören C.G. Hult ritat. Den forna byggnaden för lumprivning, den så kallade Lumppulinna från 1920-talet, ritades av arkitekten K.J. Ahlskog och ligger avskild från den övriga fabrikshelheten.

På andra sidan ån, nordväst om fabriken, ligger Tervakoski herrgård med sina trädgårdar, ekonomibyggnader och byggnader för tjänstefolket, likaså herrgårdens spannmålsmagasin, som byggts om till tjänstemannaklubb, samt fabrikssamhällets egen kyrka med klockstapel. Herrgårdens huvudbyggnad är uppförd 1802, och den nuvarande klassicistiska gestalten ritades på 1930-talet av arkitekten Jarl Eklund.

Till den gamla herrgårdsmiljön hör den så kallade Muurila (1790) och den arbetarbostad som hör till herrgården (1847). Det övriga byggnadsbeståndet är från pappersbrukets tid, bland annat ladugårds- och stallbyggnaderna är från 1870-talet. Eklund har på 1930-talet också ritat fabrikens kyrka och klockstapel samt bostadsbyggnader.

Två hus byggdes 1945 enligt Heimo Kautonens ritningar. Tjänstemannaklubben som Kautonen ritat stod färdig 1955. Den lilla kyrkan, vackert placerad i landskapet i anslutning till industritätorten Tervakoski, är ett anspråkslöst men skickligt planerat exempel på 1930-talsklassicismens träarkitektur. Den rektangulära, rödmålade timmerbyggnaden artikuleras av medvetet återhållna och sparsmakade detaljer.

Klockstapeln följer till sin yttre form formspråket hos den traditionella bockstapeln med täckt nederdel. Timmerväggarna i kyrksalen, som bevarats i sitt ursprungliga skick, är ljust målade. Färgsättningen i den fasta inredningen följer en mustigt och mjukt bruten färgskala, som förstärks av blommålningarna på läktarräcket, predikstolen och de dörrar som leder från kyrksalen till församlingssalen bakom den. Tillbyggnaden bredvid kyrkan är omärkligt anpassad till helheten.