Tenala kyrka och prästgård

Den medeltida kyrkan i Tenala och prästgården sydväst om den, som ligger på sin sannolikt medeltida plats, bildar en historisk helhet som i kanten av kyrkbyn framträder ur åkerlandskapet. Stenkyrkan är till sin inre arkitektur en av Finlands förnämsta medeltida kyrkor. Kyrksalens inredning och måleriutsmyckning återspeglar i sin tur stormaktstiden i herrgårdarnas socken.

Gråstenskyrkan, vars västra och östra gavlar har sänkts, har höga väggmurar i stomhuset. I fönstren har tegelstavverken och de små blyinfattade glasrutorna bevarats. Sakristian i norra väggens östra ända är i sin ursprungliga byggnadsform, det stora vapenhuset vid södra väggen är från slutet av 1700-talet.

Höga åttkantiga pelare delar kyrksalen i tre skepp och fem travéer. I mittskeppets näst östligaste valv finns ett mångformigt, s.k. finskt stjärnvalv, i de övriga enkla stjärnvalv, i sidoskeppen kryssvalv och i sakristian tunnvalv. Medeltida konstverk är triumfkrucifixet och en skulptur som föreställer den helige Olof sittande på tronen.

Stormaktstiden företräds i kyrkan av predikstolen, som skurits av träsnidaren Måns Larsson från Åbo och målats av Petrus Lang och som donerades av Olsböle herrgård 1655. Pelarmålningarna, som omges av ovala ramar liknande renässansens beslagsornamentik och som berättar om ordets förkunnare och predikans innehåll, är från 1675.

Till 1600-talets konstverk hör också epitafierna över kyrkoherden Petrus Ingemar och Elin Fleming samt sexton begravningsvapen. Kyrkans fasta inredning är till största delen från 1870-talet. Orgelbyggaren J.A. Zachariassens orgel med 14 stämmor från 1887 hör till de äldsta orglarna i Finland som bevarats med oförändrat maskineri.

Klockstapelns av sten murade bottenvåning är medeltida, den övre delen är utförd under ledning av byggmästaren Antti Piimänen 1761. I stapeln är Finlands äldsta kyrkklocka fortfarande i bruk, av en typ som kan dateras till 1200-talet. Genomgången på kyrkogårdens norra sida är medeltida. Dess dörröppningar murades igen 1845, då den gjordes om till bårhus.

Öster om kyrkan finns de gravkapell som ansluter sig till kyrkogårdens inhägnad och som hör till herrgårdarna Lindö (1804) och Prästkulla (1796). Huvudbyggnaden i kyrkoherdens prästgård på backkullen väster om kyrkan är en välproportionerad, sadeltäckt empirebyggnad från 1837. Till gårdsgruppen, som omges av ädla lövträd, hör en folkstuga och en bod som är äldre än prästgårdsbyggnaden.