Ekenäs seminarium och skolkvarter

Ekenäs seminarium och skolkvarter bildar en exceptionellt mångsidig helhet som ansluter sig till skolväsendets historia och till läroanstaltsarkitekturen från olika tidsperioder. Ekenäs seminarium är ett av de lärarseminarier från slutet av 1800-talet som är resultat av kronans landsomfattande byggnadsprojekt och Överstyrelsens för allmänna byggnaderna planering.

Seminariets parkliknande område ligger på det forna Ekenäs ladugårds område utanför gamla staden. Till de till sin exteriör välbevarade byggnaderna vid det kvinnoseminarium som grundades på 1870-talet hör ladugårdens huvudbyggnader från 1600- och 1700-talen samt de seminariebyggnader som byggdes 1870-1900 och som representerar tidens typiska läroanstaltsarkitektur.

Vid sidan av de äldsta byggnaderna finns också yngre skolbyggnader. Områdets rymliga park med sina svängda sandgångar härstammar delvis redan från ladugårdens tid. Ladugårdens rappade forna huvudbyggnad i en våning är möjligen Ekenäs äldsta icke-kyrkliga byggnad och härstammar från 1600-talet. Ladugårdens tvåvånings huvudbyggnad av trä blev färdig på 1780-talet.

Dess fasader har sin nuvarande form närmast från mitten av 1800-talet. Den dekorativa, med valmat tak försedda seminariebyggnaden av timmer med sin mittkorridor och sina symmetriska rumslösningar, planerad av Överstyrelsens för allmänna byggnaderna arkitekt Axel Hampus Dalström, representerar lärarseminariernas första byggnadsperiod på 1870-talet.

Huvudbyggnaden förlängdes med en gymnastiksal i södra ändan år 1900. Utöver dessa hör föreståndarens bostad och seminariets matsal i ändan av Höijersgatan till den äldsta och välbevarade och högklassiga inrättningsarkitekturen. Ekenäs skolkvarter väster om seminarieområdet bildar en stadsbildsmässigt och historiskt viktig helhet av skolbyggnader på ömse sidor om den boulevardliknande Raseborgsvägen.

Den äldsta av skolorna, den lägre elementarskolan från 1841, är en empirebyggnad med valmat tak. Invid den finns en annan empirebyggnad, elementar- och realskolan planerad av länsarkitekt Jean Wiik 1850. Den har utvidgats till ett vinkelhus för realskolans behov enligt länsarkitekt Constantin Kiseleffs ritningar 1878.

Därefter följer den äldsta huvuddelen av seminariets övningsskola, en envånings timmerbyggnad från 1884 planerad av Axel Hampus Dalström. Mitt emot den ligger folkskolan från 1879 enligt länsarkitekt Kiseleffs planer. Folkskolan har utvidgats enligt arkitekt Theodor Höijers ritningar 1898, varvid byggnaden fick flyglar av en klassrums storlek i sina hörn.

I närheten av det gamla skolcentrumet, söder om det, ligger den rappade folkskolan med skifferklädd sockel, planerad av arkitekt Bertel Liljeqvist och färdigställd 1953. Den för sin tid typiska skolbyggnaden var ursprungligen ett samprojekt mellan stadens folkskola och seminariets övningsskola för att lösa 1800-talets brist på skolutrymmen.