Suvilahden voimalaitosalue

Det första kommunala el- och gasverksområdet i Suvika, som Helsingfors stad har byggt, är ett märkesverk för den finländska industriarkitekturen. Byggnaderna är föregångare i vårt land när det gäller konstruktioner av armerad betong och därmed baserad arkitektur. Den enhetliga arkitekturen i Suvilahti återspeglar tyska och wienerländska strömmar i början av 1900-talet.

Helheten har utformats av arkitekten Selim A. Lindqvist i samarbete med ingenjören Jalmar Castrén som specialiserar sig på betongkonstruktioner. Senare byggnader i området såsom utbyggnad av ett kraftverk samt matsals- och socialutrymmen från 1930-talet är stadsarkitekt Gunnar Tauchers och kontorsexpansionen på 1950-talet Lauri Pajamies handstil.

De viktigaste byggnaderna i Suvilvikens första fas 1908-1910 är elverkets betongbaserade kraftstation med ångpannahallar, turbinhallar och pipor samt gasverkets slutna och kupoltaksklädda cisternbyggnad som präglar stadsbilden. Bredvid den gamla gasuret finns 1929 en färdigbyggd gasur, omgiven av en öppen ram av korsverk.

Stadsgas har producerats endast i de största städerna i Finland, och Suvilvikens stora gasbehållare är representanter för en sällsynt byggnadstyp. Vid sidan av gasuren finns ett tätt anläggningsbyggnadsområde som ritats av Selim A. Lindqvist och färdigställts 1910: portmagasin, mätrum, tätningsanläggning, reningsverk, kontor, instrumentrum och portbyggnad.