Storåkerskullen

Målet ligger i Karija stadsområde mitt i Kilas åkeröppning från Borgmästars hus till knappt 300 m öster och från 150 m stamväg till 53 kulor. Platsen är en smal bergsbacke (200 x 80 m) som sticker söder om södra sluttningen av Salpausselkä. Platsen har tydligen ursprungligen befunnits redan 1915 (Nyberg - Öhman), då man på Åkerkulla tagit tillvara lerkärlsbitar. 1947 (Nyberg) hittade man järnängar, brända ben och lerkärlsbitar på backens södra sluttning.

Vid försöksgrävningar (Cleve) som snart följde bekräftade man platsen som brännkammare. Studierna fortsattes ännu samma år (af Hällström), då en rik kalmis från merovingtiden uppdagades ur backen. Bland annat har man funnit en sluten vapengrav med svärd, två spjutspetsar och sköldbjälkar. Bland fynden finns också flera dussin nitnålar som möjligen anknyter till båtgraven.

Vid senare utgrävningar 1975-1976 (Sarvas - Carpela) och 1977-1978 (Sarvas) har förutom folkvandring - havsabborre visat sig tecken på boplats från Storåkerskullens södra spets som troligen hänför sig till Storåkern (KAREA 44) som ligger 50 m öster om backen.