Storåkern

Objektet ligger i närheten av Karlastadsområdet i Kila från Borgmästars hus 250 m öster om och cirka 350 m från stamvägen 53 nordväst om Storåkern. Platsen är en 1. Terrassliknande platå på sydöstra sluttningen av Salpausselkä, vars jordmån huvudsakligen är sandig. Ännu i början av järnåldern har vattnet sträckt sig nära nedre kanten av terrassen.

Platsen har konstaterats 1951 (Nyberg) och delvis grävts 1951-1952 (Meinander). Det finns ingen arkiverad berättelse om utgrävningar, men på grund av kartor och fotografier har man funnit spisar och pålar. Man har funnit glaspärlor, lerkärl, bränd lera, slagg och kvarts. Utöver Storåkern finns det gott om fynd av järnåldersbebyggelse på åkrarna på gården Borgmästars, av vilka de flesta är upptäckta och insamlade av jordägaren och den aktive entusiastarkeologen Lars Nyberg. Den mest kända är Storåkerskullens kalmis (KARJAA 45) 50 m öster om staden.