Sandhamn (Santahamina)

Hamnplatsen i Santahamina nämns för första gången 1423 i historiska källor. Det finns flera uppgifter om hamnplatsen i Santahamina från 1400-talet och början av 1500-talet. Sandhamnsnamnet innehåller orden sand, sand, och hamn, hamn och har minskat sin ursprungliga dräkt från Sandöhamn. Den första säkra hänvisningen till permanent bosättning i Santahamina är från 1509, då en styrman finns med i brevet av den 29 april, som uppges ha en hustru och ett barn.

Santahamina finns inte i förteckningarna över världsliga skatter från 1540-talet i Borgå län. Enligt Borgå läns tiondelista 1548 erlades skatt på Santahamn av sju bönder (Anders Olofsson, Michel Larsson, Simon Nilsson, Mats Persson, Anders Persson, Nils Nilsson, Hans Halfvarsson) . Genom att jämföra namnen med Borgå läns jordeböcker framgår att de tre första bönderna har bott i Santahamn och de fyra senare i Degeröby.

I räkenskapsboken 1555–1556 för Helsingfors herrgård och fogdegård finns anteckningar om näbbskattebetalare från Santahamn Simon Persson och Hans Larsson. I räkenskapsboken för Helsingfors vojvodskap från samma år finns anteckningar om styrmanerna Erich Persson och Hans från Santahamn. Byn har förmodligen legat i Papinvikens norra del.

Denna punkt har kraftigt modifierats och jämnats ut. På 1800-talet fanns byggnader och odlingar på platsen. Den ursprungliga topografin har också förändrats genom en förrådsbyggnad som byggts i vikspetsen och den kraftigt pengerredda vägen. På stränderna av prästviken, Hauteralaxen och Likolampi finns rester av flera byggnader, som visar sig vara unga, från 1800-1900-talet, att döma av betongens användning och stenstyckningen.

Områdets fortsatta användning och terrängbearbetning har förstört objektet, men det är möjligt att man har bevarat konstruktioner eller lager som hör samman med bytomten under marken. På norra stranden av prästviken finns en tidigare åker och en stenvalvell, kantad av ett stenstaket. I kanten av vägen till prästviken finns en gammal jordkällare. På östra sidan av sandfältet i norra Lahtis ligger dessutom en eventuell grund för ugnen och en eventuell stenfot.