Perskomböle

Historisk järngruva i Tenhola. Malmen är känd för att ha utvunnits åtminstone under 1700-talet, 1829-1830, 1843 och 1858-1865. Det första omnämnandet är fyndet av malmfyndigheten på 1700-talet. Perskomböle har varit en betydande historisk järngruva. Gruvplatsen med eventuella tillhörande konstruktioner och andra kvarlevor är en fast fornlämning enligt fornminneslagen.

Objektets art och omfattning som fast fornlämning skall ytterligare utredas och bedömas i terrängen samt med utnyttjande av historiska källor. Historisk betydelse på basis av GTK:s uppgifter: tidpunkten för grundandet (1700-l.), verksamhetsår (1829-1865) och totalbrytning av malm (414 ton) - den historiska betydelse som identifierats i forskningslitteraturen (Laine 1952, 293-294) - utifrån en kartgranskning har den senare markanvändningen inte väsentligt förändrat gruvplatsen Objektet har preliminärt lokaliserats som punktrikt, vilket visar den centrala placeringen för dess historiska skeden.

Kulturmiljöns natur och omfattning har ännu inte utretts, t.ex. med tanke på hantering och transport av gruvsamhällen eller malmer. 2024: En inspektion genomfördes på grund av skogsanvändning. Det finns på stora områden tecken på dagbrott. Klipporna visar många tecken på brytning och olika typer av högar av vraksten.

En del av bergkullarna har sprängts eller annars brutits, men brytningen är inte slutförd. På de klart urskiljbara delarna av stenbrottet gjordes en områdesgräns, en fornlämningspunkt flyttades cirka 15 meter åt sydost. På den sydvästra sidan av det centrala gruvområdet löper en röjd grusväg, som är den djupaste och smalaste av sina västra ändar (endast 2 m).

I den övre terrängen blir den mindre djup. På kullen norr om stenbrotten kan den inte längre urskiljas på klippan. Vägbanan kan anknyta till gruvdriften eller den historiska bebyggelsen. Gruvområdet ligger i backområdet Böle eller Pjul, och väster om gruvområdet finns en medeltida avfolkad byplats Perskomböle.