Östervikby 2 (Viikki)

I sydvästra änden av hakalannementen, i den nordöstra delen av den skogbevuxna klippan Keinumäki, ligger möjligen den medeltida tomtmarken Östervikby eller senare torpa. I lagmansrättens nämnd från 1417 nämns Jop Vie/Vir, vars namn skulle kunna syfta på Vik. Östervikby är känd för köpmannen Fickes räkenskaper från 1513.

Åren 1540, 1543 och 1544 hade Östervikby 12 hemmansegare (Mats Olsson, Henrik Pärsson, Pär Andersson, Olof Mårthensson, Mats Mickelson, Knut Larsson, Clemet Pärsson, Nils Pärsson, Henrik Henriksson, Lasse Pärsson, Mats Olsson, Mickel Philpusson), vilka sammanlagt betalade fem fullskatter. Enligt jordböckerna från åren 1547–48, 1550 och 1553 i Borgå län var hälften av de 12 bönderna bymän (40 % av de fullt skattskyldiga).

På 1550-talet hamnade byn under Vikets Latokartano och finns i huvudsak inte längre i jordeböckerna efter 1553. I tiondeförteckningen från 1593 nämns dock fyra röker från Östervik under Vikets Latokartano. Österviks läge är okänt på kartorna. Den kan ha varit belägen på platsen för den nuvarande herrgården Vilnius, men Hakalanniemi är också möjligt som bytomtmark.

Forssells karta från 1687 är den första exakta kartan på vilken Vilnius Latokratano har beskrivits. På Hakalanudden har då märkts ut tre lador, en liten inhägnad åkergård och höbol, som tidigare varit Latokartanos åkrar. 1749 på bärarkartan Hakalanudden är markerad Hakala torp, och på Westermarks 1781 karta finns därjämte Hästhaga udds torp med åkrar.

Ännu på Kalmbergs karta från 1855 har torp märkts ut i trakten av Hakalanudden. På den nordöstra sluttningen av gungan finns en terrass vars topografi skulle passa bra för en gammal bytomt. Vid inventeringen 2024 och kartläggningen av 2025 fann man 16 möjliga eldstadsbaser, av vilka en del är helt tydliga, en del vagare.

Kumpusdiametrarna varierar mellan två till fem meter. Tio av kullarna förekommer parvis, eventuellt hör till samma byggnad. På en del av ytan syns bränd lera, på en del finns tegelsten med dålig förbränning. I den östra delen av objektet, intill grunden för eldstaden vid stigen, kan byggnadens vägglinje urskiljas.

I den centrala delen av objektet finns också en möjlig vägglinje som går i nordost-sydvästlig riktning. I den norra delen av objektet finns en sten som är cirka 12 x 6 m stor och består av natur- och blockstenar. Byggnaden består av en eller två eldstäder. I området dokumenterades också andra mer obestämda stenhögar.

Det finns en möjlighet att det finns fler konstruktioner, men det är svårt att skilja dem från undervegetation och löv. Under 2011 kartlades området och man gjorde tre försöksstick för att hitta tidsinställda fynd, men föremålen hittades inte bara bränd lera. I varje experimenthåla låg sten och smutsig blandad sand under ytan. Utan omfattande utgrävningsstudier är det svårt att säga om det är en medeltida byplats eller en yngre bostad.