Nousiaisten kirkko

Heliga Henriks kyrka har en särskild ställning i den finländska kulturhistorien. Den är uppförd på en spektakulär plats mellan åren 1286 och 1290 på Hirvijokiåns vrå som den heliga Henriks gravplats. Den kyrka som ansluter sig till den heliga Henrikskulten är förutom Åbo domkyrka det mest betydande monumentet i den medeltida kyrkoarkitekturen i Finland.

I samtida källor nämns Nousiainens kyrka första gången år 1232 i samband med ägobyten mellan socknens kyrka och biskopskyrkan. Kyrkoplatsen är tydligen en av de äldsta i Finland. Den nuvarande kyrkobyggnaden är dock inte förrän från 1420-talet. Vid utgrävningar i samband med restaureringen 1967 hittades förutom annat rikt material även pengar som daterar sig mellan åren 1250 och 1922.

I samband med reparationsarbetena har marken avlägsnats från den centrala delen av stamrummet ända till klippan och från andra håll ända till orörd mark. Golvets början var fullbegravd. Under Sakaristo och vapenrummet finns tydligen ännu lager som inte har manipulerats. Under den helige Henriks kennotaf låg det tegel-, murbruks- och gråstensblandade kulturjordar, där inga ben fanns, men där hittades en av Maunu Erikssons pengar (1319–1354).

I Sakaristo finns ett medeltida tegelgolv som visade sig under ett tegelgolv byggt 1936 och ett asfaltgolv byggt 1901. En del av golvet består av gråstensplattor under vilka provgrävning utfördes. Benen under golvet har återbegravts väster om kyrkan i en gemensam grav som grävts innanför staketet.