Nationalmuseum, Helsingfors

Finlands nationalmuseum ritades av arkitektbyrån Gesellius, Lindgren, Saarinen och byggdes mellan åren 1906-1910. Museet ligger på en vidsträckt tomt som avgränsas av en stenmur. Sett från söder domineras byggnaden av ett högt och slankt torn. Sett från öster löper däremot ringmuren obruten ut från byggnaden och ger helheten ett horisontellt drag.

Museibyggnadens volymer bygger på en rumslösning där de avdelningar som visar olika tidsåldrar breder ut sig som flygelbyggnader kring centralhallen. Varje avdelning är byggd för att uttrycka karaktären hos den tidsålder den visar, och det skapar en kraftig variation i byggnadens yttre. I interiörens rum, som varierar i storlek och form, har man avsiktligt undvikit stelhet och symmetri.

Centralhallen fungerar som byggnadens kärna. Förebilden för den var hallen i Finlands paviljong i Paris år 1900. Valven bärs upp av pelare och pryds av Akseli Gallen-Kallelas fresker med motiv ur Kalevala. Konstnären utgick till stor del från de fresker han hade utfört till paviljongen i Paris. I byggnadens nationalromantiska formspråk finns motiv bland annat från finsk kyrko- och borgarkitektur.

På fasaderna har man som prydnadsmotiv använt ornamentik med natur- och djurmotiv, så som var typiskt för nationalromantiken. Som ytmaterial har man utöver täljsten och puts använt grovt bearbetad inhemsk granit, som var populär i den nationalromantiska arkitekturen.