Naarankalmanmäki

Fornlämningen ligger öster om riksväg 9 i en liten backholme omgiven av åkrar och odlingsmarker, nordost om den tidigare sjön Sarvikas. Sjön är numera nästan torr men sträcker sig 30 till 50 meter från backen före regleringen av Vanajavattnet. Den gamla strandkraschen och tillandningen utmärker sig tydligt i terrängen.

En ö i nordväst - sydostlig riktning ( 100 x 60 m) är en ganska stor stenig moränbacke med flera stora jordstenar som utmärker sig i backen. Undersökningar har visat att det finns 11 hålhus i området. Fornlämningen innehåller flera olika strukturer som åtminstone består av gravar (brända människoben från fyra håligheter) och även av residualer.

Bosättningsmärkena kan på basis av byggnadsobservationer och fynd tolkas som resterna av en eller flera byggnader. Radiokolsättningarna avser åtminstone tre olika användningsstadier. Den äldsta fasen dateras till den yngre bronsåldern. Det finns visserligen fynd från området som redan hör till hammaryxkulturen.

Byggresterna dateras till den äldre och mellersta järnåldern. En del av rösen går tillbaka till den yngre järnåldern, även efter upptäckter. Utgrävningsfynd består huvudsakligen av keramik, slagg, bränt ben och brons- och järnföremål. Den stensättning som hittades vid roten av ett flyttblock öster om klippbacken är en fast fornlämning (järnålderns keramik och bränt ben). Det finns kvar av måltavlan för Naaranskallebacken.