Viiala kyrka

Viiala kyrka representerar i slutet av 1940-talet och på 1950-talet en mycket använd kyrktyp av stenkyrksarkitekturinfluenser från medeltiden. En kyrka byggd med stöd av lokala industrianläggningar, samhällen och privatpersoner är ett för sin tid typiskt välbevarat exempel på kyrkoarkitektur. Kyrkan 1950 och prästgården 1956 på den parkliknande tomten utgör en tidsmässigt och stilmässigt sammanhängande helhet.

Förutom kyrkogården finns ett bårhus som skyddas av en landskommun 1958 och 2000 färdigställda förvaringsutrymmen för de döda. Kyrkan är en rektangulär långkyrka med ett relativt brant borsttak. Entrén framhävs av ett smalt, vertikalt fönster som anpassar sig till de medeltida stenkyrkornas ytterdekorationer.

Den breda huvuddörren kantas av ett tak som stöds av skifferplastrar. Den nedre delen av ett högklassigt klocktorn av campaniletyp är också försedd med skiffersänkor som kännetecknar efterkrigsarkitekturen. Den är smalare än kyrkodelen. Det låga sakristiet ligger på ena sidan av altarhuvudet och den två våningar höga vingbyggnaden i församlingens lokaler på andra sidan.

Församlingssalen kan anslutas till kyrkodelen. Kyrksalens välbevarade fasta inredning och innervalvet är av varmt trä. I Salens ursprungliga insjöfärja har den tampereiske målaren Gabr. Engberg varit expert på färgsättning. Temat för en altartavla gjord av målaren Lennart Segerstråle är "Kristus Viialas gatubild". Kyrkans dekorativa ljuskronor och lyktor är Orno Oy:s produktion.